Kärt gammalt ställe

Ja, det här är väl en plats som folk i Söderhamn känner igen.
Jag bodde ju i stan som barn och ibland var vi här och klättrade upp. Bilden är från juli 2008 och då gick det fortfarande att ta sig upp för trappan. I dag har jag för mig att den kan vara avstängd pga fallrisken men vet inte säkert. Får väl åka dit igen så snart det går.

I familjen gjorde vi då och då utflykter till Söderhamns omgivningar, bl.a. just hit till Gamla Trönö. Låter kanske märkligt att en sån plats skulle vara utflyktsmål för en barnfamilj. Men såna var vi väl… fast vi ju inte alls var kyrkliga av oss.
Det fanns nåt fascinerande med platsen. Den gamla muren med sina stigluckor, kyrkan som kändes urgammal och hade en läktare man nådde via en sned och vind trappa och så den fina klockstapeln som vi klättrade upp i. Och jag var nog redan på den tiden intresserad av gamla byggnader – och annat gammalt med för den delen.

Här i närheten ligger Söderblomsgården, där ärkebiskopen Nathan Söderblom växte upp. Jag tror aldrig jag varit inne där. Vid gården brukade man tidigare visa Söderblomspelet sommartid. På Wikipedia kan du läsa mer om den här platsen – här.

Trönö gamla kyrka med klockstapel. En dag i juli 2008.

Skridskor på Gamla IP

Halvrör. Bild UM027446.

När jag var barn och vi bodde på Borgmästargården i Söderhamn åkte vi ofta skridsko på Gamla IP bakom kyrkan. Jag minns hur det kändes att gå iväg dit efter skolan – förväntansfull! – och så åka där så länge som möjligt. Jag minns inte om det var belysning där så man kunde hålla på även när det mörknat. Men det måste det väl ha varit, det blir ju mörkt så fort på vintern. Nån som minns hur det var?

Precis i början hade vi några gamla s.k. spiskrokar, metallskenor som spändes fast på pjäxorna med läderremmar. Det låter väl som 1800-tal, men det var 1950-tal. Sen fick vi halvrör, som var en modernisering av de gamla spiskrokarna. De gick lättare att reglera på pjäxan. Halvrören fästes också utanpå. Bilden har jag lånat från Bohusläns museum.

Som jag minns det var nästa modell helrör eller bandyrör, alltså där skenan sitter fast på en känga. Jag tror vi hade såna ett tag innan vi fick ”tjejigare” grejer. Helrören var stadigare än både spiskrokarna och halvrören, som ju till stor förtrytelse kunde ramla av när man var mitt ute på isen. Nackdelen med helrören var också att när man efteråt skulle sätta på sig sina vanliga kängor eller pjäxor hade dessa stått och blivit iskalla att stoppa ner fötterna i.

Så småningom fick vi vita konståkningsskridskor med ”taggar” längst fram så det gick lätt att ta fart med dem. De satt också stadigare på eftersom man snörde på dem som en känga och de hade lite högre skaft. Nån framstående konståkare blev jag inte, men jag hade roligt på isen.

Har inga egna bilder på våra skridskor. Långt långt senare åkte mina pojkar skridsko på Gamla IP. Och nånstans vet jag att jag har bilder på det. Skulle ha varit med här förstås, men nu hittar jag dem inte. Måste gräva i mina lådor…

Student 65

Hur gick det sen då för killarna och den enda tjejen i förra inlägget? Det blev studentexamen i början i maj 1965 på Söderhamns Högre Allmänna Läroverk. Vi abiturienter delades upp i två grupper för muntlig tentamen med ditresta censorer. Den ena gruppen 7 maj, den andra 8 maj. Alltså studentexamen enligt den gamla modellen. Gemensamt ”utspring” 8 maj till väntande familjer, släktingar och vänner på skolgården. Sen studenttåg genom stan med orkester i täten. Och så forslades vi i olika mer eller mindre fantasifulla åkdon till studentmottagning hemma. Roligt minne! – Jag tänker inte skriva ut namn på allihop. Ni får känna igen er själva! Nummer 6 från vänster i raden av stående tjejer är jag. (Som vanligt: klicka för större bild).

Studentklass

Ett år äldre, ett år gladare än på klassfotot från hösten 1963 här.
Svartvita fotografier på klasser jag gått i under skoltidens tolv låååånga år har jag lagt ut några gånger tidigare. Det här är det enda klassfoto jag har i färg.

Där sitter vi i höstsolen. Gymnastikhuset skymtar till höger och själva läroverksbyggnaden till vänster. Bilden är från sista höstterminen i Söderhamns Högre Allmänna Läroverk, som det hette på den tiden, numera Staffangymnasiet. I maj året därpå (1965) var det studentexamen, och hela livet väntade…

Vi var 16 i klassen; 2 saknas här. Jag var enda tjejen i RIV^ma det året. Beteckningen står för 4:e ring på reallinjens matematiska gren. Själv blev jag inte mycket till matematiker sen. Men jag trivdes bra i den där killklassen. Och våren 1965 var låten ”Gabrielle” med Hootenanny Singers poppis. Gissa om jag fick höra den! De tog med gitarrerna och spelade i klassrummet.

Mens sana in corpore sano – En sund själ i en sund kropp – står det nånstans på gympahuset. Kanske på gaveln mot Norrtullsgatan? Får kolla nästa gång jag är i stan.

Spritstrejken 1963

I februari 1963 gick tjänstemän och arbetsledare på Vin & Spritcentralen ut i strejk. Snart gapade hyllorna tomma på Systembolaget. Hårda tider… Nån nubbe till påsken det året blev det inte. Strejken pågick i hela elva veckor. Först den 17 april var den slut.

På gården till Pilen IV den 10 mars 1963.

Vi bodde på Pilen IV i Söderhamn då, i det gamla trähuset i korsningen av Skolhusgatan och Kungsgatan, där Hemslöjden hade affär i gatuplanet. På gården fanns ett uthus (det finns fortfarande kvar).

I mars började det så långsamt våras med snösmältning och takdropp. Och tänk, ibland har man tur! Där en stor snödriva legat vid uthusets trapp töade det fram en oöppnad flaska vodka. Nån hade gömt den i snön och inte kunnat hämta den sen. Jag minns inte att det blev nån fest direkt efteråt, men jag minns föräldrarnas glädje. Min pappa ser närmast rörd ut.

Han har på sig sin gamla vita anorak från beredskapen, som vi döttrar gärna lånade av honom. Har skrivit om det i inlägget Anorak här.

På isen länge sen

Min pappa, min syster Anna, taxen Tessie och jag hade gjort en dagsutflykt till Sandskär. Här är vi på hemväg ute på fjärden in mot fastlandet. Över isen, det som var kvar av den. Det var den 28 april 1963.

Flickor som målar

När jag var barn bodde vi på Borgmästargården i Söderhamn. Vi hyrde en stor lägenhet med ingång från Norrtullsgatan. Där låg lägenheten i gatuplan. Eftersom huset är byggt i en backe låg det inre av bostaden – vardagsrum och sovrum – en trappa upp. Vi hade en stor balkong mot gårdssidan.

Köket var stort och bredvid diskbänken fanns en köksbänk vid ett fönster som vette mot den gamla teatern. Här tyckte mina systrar och jag om att sitta och rita och måla.

Visst är det en fin teckning! Det är vår mamma Anna som ritat, hon var duktig på sånt.

Barnstolen, som jag sitter på, var nog en typisk 50-talsvariant. I komplett skick gick det att fälla ihop den så det blev stol+ bord i barnhöjd. Fast här är nog ryggpartiet borttaget gissar jag. – Bilden på Borgmästargården nedan är från i maj 2018 då jag skrev om huset i inlägget ”Ögonblick av glädje” här.

Fyra år senare

Ja, ska vi ta en till när vi ändå håller på? Det här klassfotot är taget höstterminen 1957 i klass 1⁵a. Det är fyra år sen bilden i förra inlägget och det här är alltså första klass i realskolan i Läroverket som det hette på den tiden. Eller lite högtidligare: Högre Allmänna Läroverket i Söderhamn. Här hade jag lättare att komma ihåg namn utan att titta på facit.

Bilden var med i HälsingeKuriren i januari 2000 – bra att du skickade in den, Kerstin! Där hade man alla namnen med. Jag klipper in dom under bilden. Klicka på bilden om du vill se den större.

Gå på bibblan!

Ja, det var ett nöje vi ägnade oss åt som barn på 50-talet och in på 60-talet. Nu ser jag att biblioteket i Söderhamn fyller 90 år. Grattis, bibblan!

Mina föräldrar läste alltid mycket och dom läste också ofta för oss barn. Antagligen varenda kväll när vi var små. En grund för vidare läsintresse lades där, och sen när vi själva kunde gå och låna på biblioteket blev det ju ännu mer läsande. Då låg biblioteket på Oxtorgsgatan (bild nedan). Jag minns hur det kändes att komma in där, det luktade på ett särskilt sätt och var alltid tyst och stillsamt. Bibliotekarien var fröken Marit Melkersson som bodde granne med oss när vi i familjen Roland bodde på Borgmästargården. Alltid vänlig och hjälpsam.

På golvet i mitt rum i vindsplanet på Pilen IV (Kungsgatan 7, det hus vi flyttade till sen och där Hemslöjden då hade sin affär) brukade jag ha staplat en hög av vinröda böcker från biblioteket. Som jag minns det var bibliotekets böcker alltid inbundna i vinrött.

Vissa författare och titlar förknippar jag fortfarande med den där tiden. Som ”Röda Nejlikan” av baronessan Orczy eller ”Döde Ned” och ”Levande Ned” av John Masefield.

Några minnen av biblioteket från senare år har jag också. Från det moderna fina biblioteket på Köpmangatan. En sommarkväll var jag där och berättade för en skara intresserade människor om min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. Jag visade bilder också. Min vän bästa vän Christina kom upp från Göteborg för att vara med om detta. Hon hade med sig en flaska bubbel och när vi skulle åka ut med båten till Sandskär efteråt satt vi i ruffen och skålade i bubbel. Trevligt minne!

Ett par år senare var jag på biblioteket igen och berättade om min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”. Då var det full vinter och jag minns min promenad från hotellet till biblioteket på kvällen och hur jag nästan blev tårögd över att se dom enorma snöhögarna. Sånt väckte ju barndomsminnen. Efter presentationen på bibblan fick jag sälja och signera några böcker, precis som efter den där sommarkvällen på biblioteket med bok nr 1.

Mina böcker… Jodå, jag har några ex kvar. Välkommen att höra av dig om du vill ha nån av dom, eller båda! Läs på separata sidor om hur man gör för att beställa:
”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”
”En flicka som heter Anna”

Bibblan har lagt ut lite info om jubileet här och med länk till en Facebooksida där det finns fler bilder. Bl.a. den jag lånat här ovan.

Hösten på gång

Den här bilden tog jag på Sandskär en av dom första dagarna i september. I dag har säkert hösten hunnit en del längre än så här.

Byggnaden som skymtar är det gamla uthuset med vedbod, redskapsbod och utedass. På sluttningen framför ned mot stranden finns mycket sten. En del av dom skulle kunna vara rester av en husgrund. Min gissning är att här har legat en isbod.

När vi kom till ön fanns inga spår av en isbod men jag vet att det funnits isbod hos grannar. Och här i sluttningen ned mot stranden var förstås en lämplig plats med tanke på närheten till vattnet. Familjen som byggde sommarstugan på ön kom ju dit redan på 1860-talet och så många andra sätt att kyla matvaror fanns ju inte på den tiden.

En källare fanns under stugan men särskilt bra på att hålla kyla var den inte. Jag minns en sommardag för många år sen då vi firade min pappas födelsedag på ön tillsammans med goda vänner. Grädden på prinsesstårtorna hade surnat. Hur det gick med det – om gästerna var artiga och åt tårta ändå – minns jag inte.

Sen införskaffades ett litet kylskåp som drevs med gas. När elektriciteten kom till ön sommaren 1983 blev det förstås ett riktigt kylskåp.