I framkant?

Sitter och tittar runt på sidor om vindkraftens vara och icke vara. Det är klart att vi behöver vindkraft och även andra förnybara energikällor i Sverige. Jag är inte emot vindkraften – tvärtom. Röstade på Linje 3 i kärnkraftsomröstningen för nu många år sen. Så visst ska vi ha vindkraft. Men som så mycket annat: det ska göras på rätt sätt och på rätt plats. Nu handlar det om framtiden för Söderhamn och dess skärgård.

Havsbaserad vindkraft kan byggas långt ut från kusten och öarna och därmed spara stora natur- och kulturvärden. Men vindkraftsparken Storgrundet vill man bygga strax öster om naturreservatet Storjungfrun i Söderhamns kommun.

Vindkraftverk bygger man i norr men det är i söder elen behövs läser jag på en sida hos Svt. Det planeras tio gånger mer vindkraft i norr jämfört med i söder. I artikeln står det: ”En orsak till att vindkraften hamnar i norr är enligt Vattenfall och Svensk Vindenergi att det varit mer tätt med protesterande grannar i söder.” Och visst, så är det ju säkert. Att lägga vindkraftverk strax utanför Stockholms skärgård skulle ju inte gå. Vilket ramaskri det skulle bli! – Länsstyrelsen i Stockholms län skriver om vindkraft i kust- och skärgårdsområden samt östra Mälaren: ”Vindförhållandena är goda. Risken är stor för intressekonflikter. Skärgården har ett mycket stort skyddsvärde.”

Naturskyddsföreningen skriver i en rapport ”Vindkraft ska aldrig byggas i skyddade områden eller i områden med höga naturvärden. Detta inkluderar bland annat Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker, biotopskyddsområden, riksintresse obrutna fjäll..” (Ur rapporten Vindkraft. En viktig del av framtidens energisystem. Naturskyddsföreningen 2021).

Några exempel på skyddsvärda områden som kommer beröras av vindkraftsparken Storgrundet är naturreservatet Storjungfrun 3 km bort, naturreservatet Axmar 6 km bort, Lilljungfrun 9 km bort, naturreservatet Stenöorn 12 km bort, Natura 2000 området Axmar-Gåsholma 6,5 km bort. (citat ur sammanställning från namninsamlingen mot Storgrundet).

Så visst, här finns en hel del naturvärden att värna. Märkligt att många kommunpolitiker i Söderhamn inte verkar inse det. En oenig kommunstyrelse har just sagt ja till vindkraftsparken Storgrundet. Nånstans läste jag att nån kommunpolitiker vill att vi ”ska vara med i framkant”. Vill man slå sig för bröstet? Se hur duktiga vi är i Söderhamn! Hur mycket tanke ligger det bakom det där egentligen? Floskelgeneratorn har nog kommit till användning igen. S, C, MP och V röstade ja. Övriga partier ville använda den kommunala vetorätten och därmed inte tillstyrka utbyggnad.

Ärendet går nu vidare till kommunfullmäktige för beslut 29 november.

På söndag 14 november kl 12 blir det samling på Rådhustorget i Söderhamn. En namninsamling ska då överlämnas till kommunfullmäktige, som uppmanas att utnyttja sin vetorätt och säga Nej till Storgrundet.

Namninsamlingen har du här.

Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.

Om grävlingar

Grävling i grytöppning. Foto: Hans Lidman, 1955. Bild hos Edsbyns museum.
Finns även hos Dibis, bild HLD00102.

När vi vintrade stugan på Sandskär träffade vi en jägare, som kom gående på stranden med geväret över axeln. Vi pratade en stund. Han och några andra var ute på ön för att jaga räv, rådjur och grävling. Han frågade om vi haft problem med grävlingar. Det som hänt hos oss är att grävlingen grävt djupa gropar här och var på tomten för att komma åt jordgetingbon. Vi har inget emot att bli av med jordgetingarna efter att grävlingen varit där. Men det är inte så trevligt att råka trampa i dom ganska djupa groparna och fara på näsan i blåbärsriset. Men annars – peppar, peppar! – har vi inte haft problem med dom. Inga försök att bosätta sig under huset – peppar, peppar igen. Jag frågade jägaren om det här knepet att hålla grävlingen borta genom att kasta in nåt som luktar människa under huset. Ja, men det kan man prova, sa han.

En kväll nån gång i slutet av juli när det började skymma såg jag grävlingen komma upp från stranden på gången som leder upp från bryggan. Full fart med dom där små korta benen.

När vi sagt hej då till jägaren och han travat vidare längs stranden fick jag en vers i skallen som malde på hela dan sen. ”En jägare gick på jakt och sköt, en hokus pokus kokosnöt, så den föll ner på en dragon, som stoppa den i sin kanon, och sköt så det sa piff och paff….” Och så vidare. Jag kan hela utantill och brukade dra den för mitt barnbarn i Melbourne när han var mindre. Det är Lennart Hellsing som skrivit den. Ser nu att versen varit med i bloggen en gång tidigare i inlägget ”Pukhäst” här.

Nu hittade jag fler tips på hur man kan bli av med grävlingen i sin trädgård här. Och innan vi lämnade ön kastade jag i alla fall in en del använda underkläder under stugan. Hoppas det hjälper.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).

Skriv på mot vindkraftsparken!

WPD:s ansökan om att få anlägga en stor vindkraftspark strax öster om Storjungfrun ska nu behandlas av Mark- och miljödomstolen. Synpunkter på projektet som kallas Storgrundet ska ha inkommit till domstolen i början av nästa vecka. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt om projektet.

Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”. Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Söderhamns kommun kan använda sin vetorätt mot projektet. En namninsamling pågår nu för att få Söderhamns kommunfullmäktige att säga nej till Storgrundet. Hoppas många skriver på!

Namninsamlingen har du här.

Visa oss en plan för vindkraften!

”Vindkraftsbolagen projekterar just nu för 1000 kraftverk av Eiffeltornets storlek mellan Gävle och Hudik”, skriver Stefan Hultquist i en insändare i Helahälsingland, i en replik till företaget WPD om vindkraften. Det är en bra text. Jag vet inte om den fortsättningsvis kommer att gå att läsa på Helahälsinglands webbsida så jag klipper in lite här. Länk till insändaren finns längst ner.

51 av dom 1000 vindkraftsverken vill WPD uppföra strax öster om Storjungfrun i vindkraftsparken Storgrundet. Man måste förstås se till helheten: hur många av dessa 1000 vindkraftstorn kommer att uppföras? Och var? Vad innebär utbyggnaden för Gävleborg och för Jungfrukusten?

Hultqvist skriver att den lokala politiken behöver ”stå upp för sina lokala värden och visa sina medborgare och väljare en plan för etablering. Alla torn kan inte byggas. Partierna i kommunfullmäktige Söderhamn måste ut till medborgare och väljare med en plan eller policy för vilka projekt man tänker släppa fram.”

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.

Om Storgrundet poängterar Hultquist att det ”handlar om mer än bara vindkraft. Det är bara 51 kraftverk av 1000. Det handlar om möjligheten att kunna fortsätta utveckla skärgården, om turism, om sommarboende och badgäster, om seglare och sjöfart, om natur, om fiske och förstås om fastighetspriser, företag och de kvaliteter Söderhamn erbjuder den som vill etablera sig och utveckla annat.”

WPD:s ansökan om att få bygga vindkraftsparken Storgrundet ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen. Vem som helst kan lämna synpunkter.

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober.

Maila till mmd.ostersund@dom.se

Insändaren i Helahälsingland här. Jag har bloggat om Storgrundet tidigare. Här är länkar till inläggen: Vindkraft i skarpt läge och Varför kastar man bort pärlan?

Vindkraft i skarpt läge

I ett blogginlägg för en tid sen skrev jag om förslaget att bygga ett stort antal höga vindkraftverk i havet strax öster om Storjungfrun – istället för betydligt längre ut till havs. Hur kan man alls överväga en sån anläggning med tanke på att Storjungfrun och den maritima miljön omkring ön är naturreservat sen 2013? ”Varför kastar man bort pärlan?” skrev jag i inlägget som du kan läsa här.

Nu är det skarpt läge för vindkraften.
WPD:s ansökan för Storgrundet vid Storjungfrun och SveaVinds ansökan för Utposten 2 utanför Granön/Trollharen har kungjorts. Ansökningarna ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen.

Vem som helst kan lämna synpunkter. Man kan ju fundera över hur kusten och skärgården påverkas av dessa stora anläggningar. Vad blir effekterna för djur och natur? Vad händer med turismen i området? Och kommer värdet på sommarstugan, för den som har en sån, att gå ner om dessa stora anläggningar byggs i närheten?
Vad tror du? Vad tycker du? Gör din röst hörd.

Utposten 2
Märk din skrivelse med Mål nr M3133-20 ”Utposten 2”
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 24 september. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 12 oktober. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Den här bilden har jag haft med i bloggen tidigare. Nu när jag ser den igen kan jag inte låta bli att tänka på hur utsikten skulle ändras med en massa vindkraftverk i fonden. Fotot har jag inte tagit själv. Bilden finns hos Länsmuseet Gävleborg. Fotot togs 24 september 2013. Så här står det på sidan hos Länsmuseet Gävleborg:
Storjungfrun. Panorama över ett livligt hav dokumenterat av en tålmodig fotograf medan de kyliga vindarna svepte in över stranden. Foto: Mats Lundblad, AME Intermedia. Ref.nr: P9244718. Som vanligt: klicka på bilden för att se den större.

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.

Skrakar samarbetar

Mot slutet av sommaren eller i början av hösten ser vi ofta skaror av skrakar som drar förbi på vattnen omkring ön. Förut har jag trott att det var nån sorts ”tonårsträffar” som pågick men så är det inte alls. Skrakar samlas vid den här tiden på året för att fiska tillsammans. Dom kan lägga sig på rad en bit ut från stranden och sen driva småfisken framför sig in mot land och fiska så mycket dom kan.

Så här skriver man på en sida på webben som handlar om Storskraken, Mergus merganser: ”I september börjar de olika kullarna slå sig tillsammans i stora flockar. Mest kända samlingsplatsen är sjön Roxen i Östergötland och Åsnen i Småland där man observerat flockar på uppemot 25.000 individer. Genom en form av kollektivt fiske driver dessa flockar fiskstim in på grunt vatten för att där lättare komma åt att fisken.”

På samma webbsida står det också: ”Namnet storskrake nämns första gången ca. 1749 men kan nog vara äldre. ‘Stor-‘ kommer av att arten är den största av de tre skrakarna i Sverige. Storskraken har även kallats för bara skrake, skräcka, fiskand, drivfågel, körfågel och vrakfågel.” Sidan hittar du här.

Linköpings fågelklubb som räknat skrakar i Roxen skriver 2006: ”De senaste åren har 4 000 – 8 000 storskrakar rapporterats. Detta är en minskning jämfört med det antal fåglar som rastade i Roxen speciellt under åttiotalet, då mer än 20 000 rastande storskrakar rapporteras. Även under sjuttiotalet och det tidiga nittiotalet fram till 1997 rapporterades ca 10 000 fåglar årligen.”

Skrakar har varit med på bild i bloggen flera gånger tidigare om jag minns rätt. En fin bild har du här. Och som vanligt: klicka för större och klarare bild.

På SLU:s Artportalen kan man se att den 13 augusti var det 35 storskrakar som rastade på Stenöorn. Och två dar tidigare rapporterades från Grimsön 37 st: ”4 ad + 33 juv födosökande i grupp (Tuppviken)”. Artportalen har du här. Färdigskrakat för den här gången.

På vakt

Hann inte räkna ungarna innan hela gänget drog vidare efter en stunds vila på stranden. Lugn lite disig morgon och förmiddag efter en våldsam natt med mycket regn, hårda vindar från öster och oroväckande hög sjö. Vaknade på natten vid 4-snåret och kikade ut för att kolla att båten – och bryggan – var kvar. Det var dom. En av fendrarna hade slitit sig och låg borta hos grannen. (Klicka för större bild).