Om att jaga ekorrar

I december förra året bloggade jag om Naturvårdsverkets förslag att tillåta allmän jakt på ekorrar. Jag tyckte inte det var nåt bra förslag.
Återanvänder bilden eftersom den är så fin.

Förslaget möttes av mycket kritik. Naturvårdsverket har sedan tänkt om och dragit tillbaka det. Bra det, tycker jag. Varför skulle man vilja skjuta ihjäl detta lilla djur? Bara för nöjet att pricka – och döda – ett levande varmblodigt djur? Usch!

Invändningarna mot förslaget har bl.a. handlat om följande:
– Ekorrens värde som resurs avseende såväl kött som päls bedöms som lågt.
– Den skada arten kan orsaka bedöms som marginell och det finns möjlighet att bedriva skyddsjakt på enskilds initiativ för att förebygga skador året runt.

Jakt på ekorre av annat slag förekommer ibland på Sandskär om sommaren. Men nån framgång blir det aldrig. Här en bild från ett sånt tillfälle för några år sen. Ekorrträden bevakas här av vårt aussie-barnbarn och hunden Nisse, som vi också har besök av ibland.

Kanske önskar Nisse att han var en malinois? En belgisk vallhund som kan tränas att hoppa högt och klättra upp för trädstammar och murar. Men skam den som ger sig tänker Nisse och försöker ändå. Ekorrarna klarar sig alltid. Och turligt nog för dom finns det inga belgiska vallhundar på ön, efter vad jag vet.
På Youtube finns flera exempel på vilka fantastiska trick dom här ganska stora hundarna kan göra. Titta t.ex. här.
Artikel om Naturvårdsverkets beslut här.
Mitt inlägg från december 2019 (julafton) här.

Höst

Dimman låg tät över skärgården när vi var på Sandskär och gjorde i ordning för vintern. (Klicka om du vill se bilden större).

Vanligtvis brukar vi inte vintra på ön förrän i mitten av oktober men den här hösten blev det av olika skäl lite tidigare. Hoppas allt ska gå bra nu, att inga träd ska falla i stormar och ställa till skada och att sjösprång och is inte ska sabba bryggan. Nu dröjer det länge tills vi kommer till ön igen. Suck!

En tur runt ön

Skön paddling runt ön i dag. Utsikten mot Sandarne är inte lika vacker som kvällsbilden häromdan. Skarvarna har boat in sig på flera öar där. Klicka för större bild så hoppas jag du kan skönja öarna där långt borta. (Bara mobilbild, vågar inte ta med stora kameran i kajaken).
Läs om hur skarvarna brer ut sig i Söderhamns skärgård på SVT här.

Fågelskådning

En skarv står och torkar vingarna. Det yttre skiktet av skarvens fjäderdräkt är inte vattenavstötande. Fågeln tyngs ner och det blir enklare att dyka. Och sen för att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar. Detta enl Wikipedia.

Skarvar är inte en fågelart jag gillar. Framför allt för att dom är alldeles för många. Nu pågår nog jakt på skarvar efter den här kusten och med klart bättre framgång än förra året.
Vi får ta en fågel till. En strandskata. Dom gillar jag. Så elegant tecknad den är. Tänker att ska jag hålla på så här borde jag nog skaffa mig ett starkare zoomobjektiv. Man ser ju knappt ögat på strandskatan. Nåja, jag får nöja mig så här så länge.

Strandskatan är Bohusläns landskapsfågel ser jag. Hälsinglands landskapsfågel är slaguggla. Landskapsfåglarna utsågs på 1980-talet av Sverige ornitologiska förening, skriver Wikipedia.

Ett gäng skrakar

I dag kom ett gäng vuxna skrakar och vilade ut ett tag på vår flotte. Dom höll till där ett bra tag, ägnade sig åt kropps- och fjäderskrudvård och låg sen och vilade. Sex stycken var dom. Skrakar verkar vara sociala varelser. På sensommaren eller under tidig höst brukar man se stora skaror av vuxna skrakar (eller är det tonåringar?) dra omkring i vattnen runt öarna.

Jag gillar skrakarna, dom hör så väldigt mycket ihop med den här skärgården. Och jag har sett dom – deras anfäder – här under alla år sen jag var barn.

Om skrakar med mera

Den här skrakmamman med ungar bor inte vid Sandskär. Bilden tog jag vid Brunnsviken för flera år sen. Där är skrakarna förstås mer vana vid folk, och det kan gå bra att ta kort på nära håll.
Här på Sandskär är skrakarna väldigt skygga och man får smyga sig på dom. Skrakfamiljen på bilden nedan plåtade jag med zoomen. Det var så många ungar att jag inte hann räkna dom. Klimatförändringarna märker man här på många sätt, och naturen verkar långsamt bli alltmer sörmländsk. Gräsänder brukade man inte se i vattnen kring Sandskär förr, men nu drar dom runt här vid öarna. Rådjur förekom inte på ön, men senaste åren har det brukat finnas. Rådjuren medför ju tyvärr ökad förekomst av dom otäcka fästingarna.

Blåbärsriset ger på stora ytor vika för växter med små gula blommor som brer ut sig alltmer. Vad är det för växt? Nån sorts vicker? Jag har tagit reda på namnet på växten en gång, men nu har jag glömt bort det. Nån som vet?

Uppdatering samma dag:
Skogskovall är det nog. Fick uppgiften via Facebook. Tack för det, Anna!

Liten fisk hotar havet

När spigg nu sprider sig i Östersjön i enorma horder – som en sorts vattnens gräshoppssvärmar – förändras havets ekosystem. Forskare studerar förekomsten av spigg och hur andra fiskar påverkas av den explosionsartade ökningen av den lilla fisken. Mest spigg hittade forskarna,  enligt artikel i DN, i vattnen runt Öland och Gotland. Men här vid Sandskär finns dom förstås också.

Är man barn och på sommarlov försöker man fånga så många man kan med håv och ha dom i en balja ett tag. Det brukar vårt ”aussie-barnbarn” göra när han är här på besök. Nåt sånt blev det tyvärr inte den här sommaren pga corona förstås. Så bilden tog jag ett annat år, en sommar utan corona.

Visst manar det till eftertanke att så små fiskar kan påverka hela ekosystemet i havet, och förstås att klimatförändringarna och människors verksamhet ligger bakom ökningen. Det är lite som med fästingarna, som ju också är väldigt små men som pga klimatförändringarna sprider sig allt mer över landet och utgör ett reellt hot med risken för TBE och borrelia.

När det gäller spiggen kan man tydligen använda den på olika sätt – äta den (?) eller göra olja av den. DN skriver:”Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet fiskades mycket spigg och den var en viktig inkomstkälla för boende i längs kusten.
– Den är så fet att man kokade olja på spiggen. Det blev fin olja som inte sotade och användes för belysning i rika hem. Den användes också i färger och det som blev kvar kunde man gödsla åkern eller mata djuren med, säger Ulf Bergström [forskare vid SLU]”.

Så kanske kan vi dra nytta av spiggen men vad ska vi ha fästingen till?

DN:s artikel om spigg här.

Några favoritbilder

Tänker förstås mycket på Sandskär denna tid. Vi har inte varit där än denna säsong. Men det blir nog snart, bara vädret blir lite varmare. Här i Stockholm kom det blötsnö i dag. Kall och konstig vår.

Några bilder: Skottkärra och silvertärna från sommar -16, Nisse på bryggan sommar -17 och en öl i solen hösten -16. Hoppas på en bra sommar -20 trots allt som corona ställer till med denna tid och tyvärr kanske lång tid framöver. Vi får se. Ta en dag i sänder och laga efter läge, som det heter.

Skarvjakt april 2020

Foto: Denny Göran Månsson

Den här bilden hittade jag på Facebook i gruppen Du vet att du är från Söderhamn när… och frågade om jag fick använda den på bloggen. Det fick jag. Tack, Denny Göran Månsson! Det är en väldigt fin bild.
Några detaljer om bilden vet jag inte förutom att det handlar om skarvjakt nu i april. Jag önskar jägarna all lycka till. Det är alldeles för mycket skarv i vår skärgård.

Magnolia

Ja, hörni, nu har jag haft en radda blogginlägg i enbart svartvitt, gamla bilder och sånt, så nu måste jag bara lägga in lite färg här. Det får bli magnolia plåtad i Bergianska trädgården i Solna mot slutet av maj förra året.

Magnolia verkar trivas bäst upp t.o.m. Zon 3 i vårt land, kanske även en del i Zon 4. Så kanske finns det magnolia i Hälsingland också. Nån som vet?