Snart så!

Det närmar sig. Isen har gått. I maj ska båten sjösättas och vi kan åka ut till Sandskär igen. Alltid en speciell känsla när vi kommer dit första gången efter det långa uppehållet under vinterhalvåret. Min syster och jag tittade i och för sig till stugan en vacker dag i februari. Då ägnade vi oss mest åt att fotografera is och snö och så sitta och ha det skönt i solen. Se inlägget ”En dag i februari” här.

Wikimedia Commons, Apodemus sylvaticus, foto Simon Eugster, 2007.

När vi kommer ut till ön i maj nån gång är det en hel massa saker som måste göras. Kajakerna ska ut från sin vinterförvaring, glasverandan ska kläs av sina skyddande skynken, fönsterluckor ska bort, huset ska vädras ordentligt och städas grundligt. Stugan är ju inte obebodd under vintern: skogsmössen bor där. Dom där små söta med bruna pepparkornsögon. Svårt att hålla dom ute från en så gammal stuga där mycket är snett och vint och det är springor här och var. Att skogsmössen bor i stugan vintertid innebär att alla sängkläder, soffor m.m. måste svepas in i plast och skyddas så att mössen inte boar in sig där.

Kökslådorna med innehåll är också inplastade över vintern. Innan vi började göra det upptäckte jag en gång när vi kom dit att mössen under vintern gnagt på gummit i gummiskrapor, ”slickepottar”. Dom gör ju så, stackars hungriga små djur; lämnar man ett suddgummi framme över vintern så är det finfördelat och utspritt i massor av små vita bitar när vi kommer tillbaka.

Utomhusjobb är det ju också förstås. Vi ska räfsa och städa på stranden, på stigar och på tomten. Den lilla eken, Sandskärs enda och inte så liten längre, är bra på att sprida massor av torra löv som vinden tar tag i och sprider ut överallt.

Bryggan säkrar vi med rep när vi vintrar för att hindra isen från att lyfta iväg flaken. Nu ska bryggan befrias från repen; förtöjningsanordningarna för båten ska ut och ett ankare för akterförtöjningen ska placeras på lämplig plats. Jag får säkert tillfälle att vada iförd fiskarbrallerna (ett favoritplagg). Och så får vi ju se om vi ska slåss med silvertärnorna igen när vi jobbar på bryggan eller är nere på stranden. Jag har i alla fall en cykelhjälm att skydda mig med från hugg av vassa näbbar mot skallen.

Mycket jobb blir det men roligt!

Heja Söderhamns skärgård!

Från artikeln ”Skärgårdsliv för alla. Jungfrukusten” i tidningen Turist. Foto: Bosse Lind.

Och heja kommunens skärgårdsenhet! – ”Jätteroligt med en kommun som tar ett annorlunda men genomtänkt helhetsgrepp på sin skärgård. Vi hoppas att det kan ge ringar på vattnet även på andra håll”. Det säger Lotten Hjelm, ordförande i Skärgårdarnas Riksförbund. Riksförbundet ”lyfter gärna fram Söderhamn som ett gott exempel. Inte minst vad gäller förbättrade kommunikationer mellan öarna”. Citaten kommer från en artikel om Söderhamns skärgård i Svenska Turistföreningens tidning Turist. Text: Mats Wigardt Foto: Bosse Lind. (Klicka för större bild).

Vad roligt att läsa nåt verkligen positivt om Söderhamns kommun! Inte bara trista artiklar om det politiska sjabblet och röran angående förslaget om en stor vindkraftsanläggning strax utanför Storjungfrun eller ruskigheter som Söderhamn som ”knarkstaden”… Jag vill ju att det ska gå bra för Söderhamn, min gamla hemstad. Staden och särskilt skärgården ligger mitt hjärta nära.

Mycket trevlig artikel i Turist och fina bilder! Läs artikeln här.

Is

Igår 18 februari gick vi över isen ut till Sandskär i strålande sol. Dagsutflykt – vi gick in igen efter ett par timmar därute. Bra underlag att gå på ute på fjärden: is och ett lager frasig snö. Med broddar på kängorna gick det fint att gå där. Och den lilla taxen som var med oss pinnade på i full fart med sina små ben.

Utanför vår stuga bar inte isen. Där låg stora flak och gungade lätt (vågade inte jumpa på dom) och längre ut fanns stora områden med nån sorts av tallriksis. Inne vid stranden hade stora isstycken pressats upp och låg kors och tvärs och över varandra. (Större bild om du klickar på den).
Såg att SMHI har en sida som beskriver olika slags havsis, här.

Stopp för vindkraft på Storgrundet!

Storjungfrun. Foto: Mats Fallqvist, Länsmuseet Gävleborg. Ref.nr: DSC_0211

Det har verkligen varit full fart i Söderhamn senaste veckorna och dagarna när engagerade människor samlat namnunderskrifter för en folkomröstning om vindkraften på Storgrundet. Inför Kommunfullmäktiges möte igår kväll den 31 januari hade ca 3 700 namnunderskrifter lämnats in på Rådhuset i Söderhamn.

Kommunfullmäktige höll sitt möte och ‘Nej till Storgrundet’ gick i mål med dunder och brak. SVT Nyheter sammanfattar resultatet så här: ”En stor majoritet, 43 av 47 röster, röstade för att använda det kommunala vetot mot en etablering av en vindkraftpark på Storgrundet. Kommunfullmäktige beslutade därefter även att sätta in sitt veto mot bygget av en vindkraftpark på Gretas klackar 2. Centerpartiet reserverade sig mot beslutet.” C och S som tidigare röstat för vindkraftsanläggningen på Storgrundet hade vänt om helt nu och röstade mot.

Själv är jag ju bara sommarboende i Söderhamn. Men här hemma i Stockholm har jag kunnat följa den här starka folkrörelsen genom att läsa inlägg på Facebook. Jag är imponerad över det stora engagemang man visat och över det jättejobb man lagt ner för att samla underskrifter. Lägga ut listor på olika ställen, stå kalla vinterdagar och samla namn utanför ICA Alen eller på E-Center, Systembolaget kanske. Om man gick runt och knackade dörr också vet jag inte. Sprida budskapet, förklara, argumentera… få fler namn, och ännu fler namn och ännu fler… Bra jobbat! Grattis till söderhamnarna, Söderhamn och skärgården!

Sen vad som händer fortsättningsvis får vi se. Streck i räkningen för WPD, det tyska bolag som vill bygga anläggningen, är det förstås. Jag såg nånstans att WPD inte riktigt vill ge upp utan hävdar att dom har tillstånd att bygga en mindre anläggning med lägre vindkraftverk. SVT Gävleborg skriver: ”Frågan om folkomröstning kommer nu att beredas av kommunstyrelsekansliet och därefter tas upp i fullmäktige igen. Frågeställningen där handlar om ett mer generellt beslut om att stoppa vindkraftetableringar på Storgrundet och inte bara den ansökan som finns nu.”

Nåja, vi får se. Bra så här långt i varje fall.

Vindkraft till havs

Häromdan röstade kommunstyrelsen i Söderhamn JA till vindkraftsanläggningen Storgrundet strax utanför Storjungfrun och till anläggningen Gretas klackar 2. Dom som vill bygga såna här anläggningar kallar dom ofta vindkraftsparker. Vill man förleda tanken och ge associationer till gröna lummiga parker som människor mår bra av? Eller nöjesparker som Gröna Lund och Liseberg som folk blir glada av?

Jag är för vindkraft, självklart är jag det – som gammal Linje 3-are från när det begav sig då för många många år sen. Havsbaserad vindkraft tror jag på men dom ska byggas långt ut så dom inte förstör för kust och skärgård. Dessutom finns i dag teknik för att bygga kraftverken på pontoner så man inte skadar havsbotten mer än nödvändigt.

I dag hörde jag förresten på radio om hur man planerar att förvara avfall från kärnkraftsanläggningar djupt nere i urberget inuti nån sorts behållare av koppar + gjutjärn. Man bedömer att det ska ge en säkerhet som håller i 100 000 år. Fast liiiite osäker var man på hur gjutjärnet skulle hålla…

Hur fasiken kan nån enda tänkande och förhoppningsvis intelligent människa tro att vi nu i dag ska kunna skapa nåt som ger säkerhet 100 000 år framöver? Det är ju bara totalt nys! Har dom hört talas om oförutsedda händelser och att ”det inte alltid blir som man tänkt sig”? Tittar vi samma tidsrymd tillbaka handlar det om att den senaste istiden nyligen tagit slut och att Homo sapiens utvandring från Afrika knappt har börjat. Ja ja, tanken svindlar.

Men vindkraften nu då? Ja, tydligen sa S, C och V i kommunstyrelsen i Söderhamn ja häromdan. Övriga partier L, M, SD och KD ville utnyttja vetot och stoppa anläggningarna. Men frågan är inte slutligen avgjord i och med detta. Den 31 januari ska kommunfullmäktige diskutera det här igen, och då kan man komma fram till att lägga ett veto mot anläggningarna. Fast fan tro’t. Men nu pågår tydligen i alla fall en namninsamling bland boende i Söderhamn för att få en folkomröstning om frågan. Önskar dom lycka till.

Samtidigt läser jag om en planerad vindkraftsanläggning utanför Sandhamn – 5 mil från ön – och att folk nu är upprörda och försöker skapa opinion mot anläggningen. 5 mil? I fråga om Storgrundet handlar det om 5 – 6 km. Ska bli intressant att se hur det blir med Sandhamn. Är påtryckargrupperna större och mäktigare när det gäller Sandhamn än när det gäller Söderhamns pärla Storjungfrun? Och svårare att köra över? Ja, vi får se.

I framkant?

Sitter och tittar runt på sidor om vindkraftens vara och icke vara. Det är klart att vi behöver vindkraft och även andra förnybara energikällor i Sverige. Jag är inte emot vindkraften – tvärtom. Röstade på Linje 3 i kärnkraftsomröstningen för nu många år sen. Så visst ska vi ha vindkraft. Men som så mycket annat: det ska göras på rätt sätt och på rätt plats. Nu handlar det om framtiden för Söderhamn och dess skärgård.

Havsbaserad vindkraft kan byggas långt ut från kusten och öarna och därmed spara stora natur- och kulturvärden. Men vindkraftsparken Storgrundet vill man bygga strax öster om naturreservatet Storjungfrun i Söderhamns kommun.

Vindkraftverk bygger man i norr men det är i söder elen behövs läser jag på en sida hos Svt. Det planeras tio gånger mer vindkraft i norr jämfört med i söder. I artikeln står det: ”En orsak till att vindkraften hamnar i norr är enligt Vattenfall och Svensk Vindenergi att det varit mer tätt med protesterande grannar i söder.” Och visst, så är det ju säkert. Att lägga vindkraftverk strax utanför Stockholms skärgård skulle ju inte gå. Vilket ramaskri det skulle bli! – Länsstyrelsen i Stockholms län skriver om vindkraft i kust- och skärgårdsområden samt östra Mälaren: ”Vindförhållandena är goda. Risken är stor för intressekonflikter. Skärgården har ett mycket stort skyddsvärde.”

Naturskyddsföreningen skriver i en rapport ”Vindkraft ska aldrig byggas i skyddade områden eller i områden med höga naturvärden. Detta inkluderar bland annat Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker, biotopskyddsområden, riksintresse obrutna fjäll..” (Ur rapporten Vindkraft. En viktig del av framtidens energisystem. Naturskyddsföreningen 2021).

Några exempel på skyddsvärda områden som kommer beröras av vindkraftsparken Storgrundet är naturreservatet Storjungfrun 3 km bort, naturreservatet Axmar 6 km bort, Lilljungfrun 9 km bort, naturreservatet Stenöorn 12 km bort, Natura 2000 området Axmar-Gåsholma 6,5 km bort. (citat ur sammanställning från namninsamlingen mot Storgrundet).

Så visst, här finns en hel del naturvärden att värna. Märkligt att många kommunpolitiker i Söderhamn inte verkar inse det. En oenig kommunstyrelse har just sagt ja till vindkraftsparken Storgrundet. Nånstans läste jag att nån kommunpolitiker vill att vi ”ska vara med i framkant”. Vill man slå sig för bröstet? Se hur duktiga vi är i Söderhamn! Hur mycket tanke ligger det bakom det där egentligen? Floskelgeneratorn har nog kommit till användning igen. S, C, MP och V röstade ja. Övriga partier ville använda den kommunala vetorätten och därmed inte tillstyrka utbyggnad.

Ärendet går nu vidare till kommunfullmäktige för beslut 29 november.

På söndag 14 november kl 12 blir det samling på Rådhustorget i Söderhamn. En namninsamling ska då överlämnas till kommunfullmäktige, som uppmanas att utnyttja sin vetorätt och säga Nej till Storgrundet.

Namninsamlingen har du här.

Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.

Om grävlingar

Grävling i grytöppning. Foto: Hans Lidman, 1955. Bild hos Edsbyns museum.
Finns även hos Dibis, bild HLD00102.

När vi vintrade stugan på Sandskär träffade vi en jägare, som kom gående på stranden med geväret över axeln. Vi pratade en stund. Han och några andra var ute på ön för att jaga räv, rådjur och grävling. Han frågade om vi haft problem med grävlingar. Det som hänt hos oss är att grävlingen grävt djupa gropar här och var på tomten för att komma åt jordgetingbon. Vi har inget emot att bli av med jordgetingarna efter att grävlingen varit där. Men det är inte så trevligt att råka trampa i dom ganska djupa groparna och fara på näsan i blåbärsriset. Men annars – peppar, peppar! – har vi inte haft problem med dom. Inga försök att bosätta sig under huset – peppar, peppar igen. Jag frågade jägaren om det här knepet att hålla grävlingen borta genom att kasta in nåt som luktar människa under huset. Ja, men det kan man prova, sa han.

En kväll nån gång i slutet av juli när det började skymma såg jag grävlingen komma upp från stranden på gången som leder upp från bryggan. Full fart med dom där små korta benen.

När vi sagt hej då till jägaren och han travat vidare längs stranden fick jag en vers i skallen som malde på hela dan sen. ”En jägare gick på jakt och sköt, en hokus pokus kokosnöt, så den föll ner på en dragon, som stoppa den i sin kanon, och sköt så det sa piff och paff….” Och så vidare. Jag kan hela utantill och brukade dra den för mitt barnbarn i Melbourne när han var mindre. Det är Lennart Hellsing som skrivit den. Ser nu att versen varit med i bloggen en gång tidigare i inlägget ”Pukhäst” här.

Nu hittade jag fler tips på hur man kan bli av med grävlingen i sin trädgård här. Och innan vi lämnade ön kastade jag i alla fall in en del använda underkläder under stugan. Hoppas det hjälper.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).