Tajgafästingen på gång – uppdaterat

Förra året samlade Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, in fästingar bl.a. från norr om Dalälven. Insamlingen pågick till 31 oktober 2018. Vi var på Sandskär rätt mycket och fångade ett ganska stort antal fästingar som vi plockade från oss själva och från en hund på besök. Det blev många kuvert med fästingar till SVA. Men dom som vi fick tag på var nog vanliga fästingar, inte den här arten som kallas Tajga och som är extra farliga. Dom vi tog såg ut som vanliga fästingar.

Tyvärr visar förra årets insamling att Tajgafästingen är på gång alltmer. Den kan bl.a. sprida en farligare variant av TBE-virus. På SVA:s sida skriver man så här:
”Tajgafästingen är inte en ny art för Sverige, men etablerade populationer har tidigare bara hittats i områden längs Norrlandskusten. Från insamlingen 2018 har SVA fått in ett 20-tal tajgafästingar från norrländska kommuner både vid kusten och från inlandet. Fynden från inlandskommunerna ger indikationer på att tajgafästingen troligen har spridit sig till nya områden för Sverige.”

Insamlingen fortsätter nu – med start i dag 2 maj och pågår till 31 oktober.

Uppdatering 1) den 21 maj:
OBS! 
Ser nu att årets insamling gäller Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Det står också att ”Fästingen får gärna ha suttit på tama eller vilda djur, människa eller hittas fri i miljön.” På Sandskär slipper jag alltså samla och skicka in som jag gjorde så flitigt sommaren 2018. Men ta dom otäcka krypen ska jag förstås och ta livet av dom med en brinnande tändsticka eller nåt… jag som normalt är en sån djurvän.
Dessutom ska jag spana efter ovanliga fästingar – se Uppdatering 2) nedan.
Resten av den ursprungliga texten får stå kvar här under Uppdatering 2. Kanske nån från insamlingslänen 2019 tittar in här.

Uppdatering 2) den 23 maj:
OBS! Nya anvisningar: Insamling av ovanliga fästingar!
Ta en bild och skicka in till SVA fasting@sva.se. Spara fästingen i frysen. Svar kommer från SVA per e-post om vad du ska göra med fästingen. Läs här.
Insamlingen av ovanliga fästingar vänder sig till personer i hela Sverige och kommer att pågå t.o.m. 31 maj 2020.

Obs Viktigt att man inte skadar fästingen. Man ska inte fånga den genom att klistra en tejpbit rakt på den för då är den svår att få loss utan att gå sönder för den som ska undersöka den sen på SVA. Vi gjorde ofta så här: om fästingen levde och kröp omkring fångade vi den och la den i en liten glasburk och ställde i frysen (djurplågeri?) med locket på ordentligt ett tag och så kunde man sen förpacka den väl i Gladpack och tejpa ihop paketet och posta i ett kuvert sen. SVA rekommenderar t.o.m. dubbla plastpåsar. Fästingarna är duktiga på att smita. Men har dom varit i frysen ett tag brukar det gå att packa in dom sen.
På dom bara! Fånga och skicka in!

Om Tajgafästingen och hur man gör för att skicka in fästingar kan du läsa här.
Karta över resultatet av insamlingen 2018 kan du se här.

Taxblogg

Min syster går i taxtankar. Så visst, jag börjar också tänka på taxar och på taxar jag känt under livets gång.

Bilden visar en annan syster, 11 år gammal här, med taxen Circe i famnen. Vacker bild, tycker jag. Länge sen förstås. Fotograf var en av mina morbröder, han var duktig på sånt.

Två släthåriga bruna taxar hade vi när jag var barn: Cedric och Hannibal. Jag skrev om dom i inlägget ”Hundarna! Hundarna!” här.

Senare kom en strävhårig tax in i vårt liv, men henne hittade jag ingen bra bild på. Svårt tävla med morbror.

Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

Gyllne morgon…

Gyllne morgon,
gyllne morgon,
sista natten svunnit hän…
Ja, som jag skrev i förra inlägget: den här utsikten är ett av mina favoritmotiv. Den kommer tillbaka och kommer tillbaka igen. När jag skrev förra inlägget med två oktoberbilder tagna i år, 2018, tittade jag tillbaka på bilder tagna i oktober tidigare år. Hittade den här, tagen kl 7:55 den 11 oktober 2015. Det är nåt speciellt med oktober. Så här ser det inte ut en sommarmorgon. Klicka för större bild.

Larv med attityd

En larv till en Större träfjäril larvade förbi stugan i dag. Dvs när jag upptäckte den på marken framför huset föste jag upp den på en sopskyffel och flyttade undan den ordentligt så vi inte skulle trampa på den. Bra att inte ta i den, läste jag, för den kan tydligen nypas med sina kraftiga käkar. Dessutom kan den spruta ut nån illaluktande vätska. Larven var stor – ca 1 dm lång – och väl synlig med sina kraftiga färger i rött och nästan svart.
Hittade en artikel på webben om larven och fjärilen: ”Större träfjäril – larv med attityd blir diskret fjäril” här.

Spår av storgnagare

I skogen på Sandskär. Antar att det är älgar som barkar av träden på det här viset. Under vintern är det ju lätt som en plätt att i stora älgkliv ta sig över isen ut till ön. När isen gått är det simma som gäller. Jag har en gång sett en älg simma där mellan öarna. Huvudet såg väldigt stort ut över vattenytan.

När vi kommer till ön första gången på våren är det alltid spännande att se om nån varit i stugan under vintern. En vår för två  år sen hade en okänd gäst lämnat efter sig spillning på några ställen i köket. Vad det var för djur fick vi aldrig reda på. Gissningsvis en vessla. Bajset var betydligt större än vanligt skogsmusbajs. Djuret verkade ha tagit sig ut samma väg som det kommit in för det fanns inte kvar i stugan. Sedan letade jag hål och springor. Kröp omkring med en av pojkarnas gamla bågskyttepilar och petade här och var. Blev inte mycket klokare av det.

Den här våren var det bara dom gamla vanliga lämningarna efter skogsmössen. Men kökslådorna kommer dom inte åt längre. Vis av upptäckten av bitmärken på några ”slickepottar” häromåret lyfte jag ut lådorna i höstas och svepte in dom i plast. Läs ”Mums för mus” här.