Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.

Om grävlingar

Grävling i grytöppning. Foto: Hans Lidman, 1955. Bild hos Edsbyns museum.
Finns även hos Dibis, bild HLD00102.

När vi vintrade stugan på Sandskär träffade vi en jägare, som kom gående på stranden med geväret över axeln. Vi pratade en stund. Han och några andra var ute på ön för att jaga räv, rådjur och grävling. Han frågade om vi haft problem med grävlingar. Det som hänt hos oss är att grävlingen grävt djupa gropar här och var på tomten för att komma åt jordgetingbon. Vi har inget emot att bli av med jordgetingarna efter att grävlingen varit där. Men det är inte så trevligt att råka trampa i dom ganska djupa groparna och fara på näsan i blåbärsriset. Men annars – peppar, peppar! – har vi inte haft problem med dom. Inga försök att bosätta sig under huset – peppar, peppar igen. Jag frågade jägaren om det här knepet att hålla grävlingen borta genom att kasta in nåt som luktar människa under huset. Ja, men det kan man prova, sa han.

En kväll nån gång i slutet av juli när det började skymma såg jag grävlingen komma upp från stranden på gången som leder upp från bryggan. Full fart med dom där små korta benen.

När vi sagt hej då till jägaren och han travat vidare längs stranden fick jag en vers i skallen som malde på hela dan sen. ”En jägare gick på jakt och sköt, en hokus pokus kokosnöt, så den föll ner på en dragon, som stoppa den i sin kanon, och sköt så det sa piff och paff….” Och så vidare. Jag kan hela utantill och brukade dra den för mitt barnbarn i Melbourne när han var mindre. Det är Lennart Hellsing som skrivit den. Ser nu att versen varit med i bloggen en gång tidigare i inlägget ”Pukhäst” här.

Nu hittade jag fler tips på hur man kan bli av med grävlingen i sin trädgård här. Och innan vi lämnade ön kastade jag i alla fall in en del använda underkläder under stugan. Hoppas det hjälper.

Tvätta tunnor

Oktober traskar på. Till vintrandet av stugan på Sandskär hör tvätt av regntunnor. Vi har tre regntunnor och använder regnvatten flitigt under säsongen. Tunnorna brukar behöva tvättas ur även nån gång på sommaren när det värsta av pollensäsongen är över. Men nu tvättas dom ju ur och ställs upp och ner för vintern. Hm… det är så långt till nästa gång…

Vi hade i alla fall milt skönt väder dessa dagar och det var inte alls isande kallt i vattnet.

Julikväll

Det var en av dom sista dagarna i juli. Klockan var lite över 9 på kvällen. Ett snabbt åskväder hade dragit förbi under dagen och det hade kommit en hel del regn. Jag minns att jag sprang och drog ur sladdar här och var och kopplade ur modemet. Men så mycket mer åska blev det inte. Istället en sån där pärlemorskimrande vacker kväll igen, som så ofta på Sandskär sommartid. Och nu är hösten i full gång, jag får trösta mig med att titta på bilder från ön och påminna mig om att det kommer en vår och sommar igen. Så småningom. (Som vanligt: klicka på bilden för att se den lite större).

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.

Ut till midsommar

Flink I lägger till vid Tuppen i Söderhamns skärgård. Foto: Lars Brolins samling.

Den här fina bilden är med i kapitlet ”Åka till Sandskär – förr och nu” i boken Sandskär i mitt hjärta. Större bild om du klickar på den.

I boken skriver jag att det är midsommar på 1920-talet. Kanske kan det t.o.m. vara lite tidigare än så? Har för mig att kjolarna snabbt blev kortare efter Första världskrigets slut. Damen i förgrunden är Edith Rettig, en eldsjäl inom Hemslöjden i Söderhamn. Den långe mannen till vänster med en kamera i handen är Robert Rettig som tagit många bilder i skärgården.

Har du inte boken?
Du kan köpa den från mig, har ett litet lager kvar. Vad boken kostar och om hur man gör för att beställa ett ex kan du läsa på den här sidan.

Picknick 1918

Här är dom igen, Österlund/Norell-damerna. På picknick nånstans. Året är 1918. Några av dom känner jag igen. Gumman med vitt huckle är Lotta Österlund, född Norell och änka efter tidningsmannen August Österlund, som byggde stugan på Sandskär. Framför henne i den där roliga hatten sitter hennes syster Helfrid Norell, journalist på tidningen Helsingen i Söderhamn. Helfrid Norell nämns som en pionjär bland kvinnliga journalister och är med i boken ”Pennskaft: kvinnliga journalister i svensk dagspress 1690-1975” av Margareta Berger. Hon har fått ett eget inlägg i bloggen. Läs det här.

Bakom Lotta i sitt vita huckle står dottern Elin. Kvinnorna längst till höger är Lydia, dotter till Augusts första hustru och alltså halvsyster till dom övriga systrarna Österlund. Lydia gifte sig med textilarbetaren Axel Wattkin och dom bodde i Lund. Bredvid Lydia och med handen lyft för att dricka kaffe sitter Essan Österlund. Kvinnan i mitten som håller ett brödfat i plåt i knäet och ser in i kameran tror jag är Anna Österlund, men jag är inte säker. Även hon var gift. Hennes man hette August (Aggi) Kronbäck och dom bodde i Västervik. Övriga döttrar Österlund – Augusta, Essan, Elin, Tora och Signe – var ogifta. Mer om familjen Österlund kan du läsa i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.

Uppdatering 24 augusti: Har letat lite vidare bland vem som är vem av dom här kvinnorna. Nu tänker jag att hon som står längst till vänster kan vara Anna Österlund gift med Aggi Kronbäck och att kvinnan med brödfatet kan vara den näst yngsta dottern i familjen, Tora, tio år yngre än Anna.
Hm… hur viktigt är det här egentligen? Vet inte. Tänker att om nån sentida släkting till människorna på bilden råkar komma in och läsa här så kanske hon eller han känner igen nån och vet vem som är vem.

Bastuflotten

En bastu på en flotte som dras ut en bit ut på djupare vatten erbjuder ordentlig hetta och så renande och svalkande bad alldeles intill. En vacker sjöutsikt får man på köpet. Jodå, det finns ett fönster därinne en liten bit ifrån den glödgande heta kaminen. Fast på bilden är inte kaminen tänd än. Bastun bara ligger där helt fridfullt i väntan på badarna. Jag provade en kväll. Det var verkligen mycket skönt, både för kropp och själ.

Sen kom det kallare väder och ett bad kändes inte lika inbjudande, trots möjligheten att bli upphettad innan. Gissar att bastun nu inte kommer att användas förrän nästa sommar. Nåja, vi får se. September kan ju bli fint… vem vet?

Fräsigt

Ja, här kommer han i ganska upprört vatten, killen med den lilla smala kajaken. Jag har aldrig sett den på närmare håll så jag vet inte vilken sorts kajak det är.

Kajaken är så liten och smal att den nästan försvinner i vågorna. Han hade säkert sittbrunnskapellet på så att han inte fick farkosten full med vatten. Flytväst hade han inte. Men det har faktiskt jag alltid när jag paddlar. Och i sån här sjö stannar jag hellre gärna på land.

Bilderna tog jag igår förmiddag innan det där ovädret med regn och 8-10 m/s kom.

På vakt

Hann inte räkna ungarna innan hela gänget drog vidare efter en stunds vila på stranden. Lugn lite disig morgon och förmiddag efter en våldsam natt med mycket regn, hårda vindar från öster och oroväckande hög sjö. Vaknade på natten vid 4-snåret och kikade ut för att kolla att båten – och bryggan – var kvar. Det var dom. En av fendrarna hade slitit sig och låg borta hos grannen. (Klicka för större bild).