Favorit i repris

Igår såg vi filmen om Gustave Eiffel, om kärlekshistorien med hans ungdoms älskade Adrienne (tråkigt nog gift med en annan man) och om planeringen och bygget av Eiffeltornet. Förstås väldigt romantiserad historia men fint kostymdrama och intressant om tornets tillkomst. Och jag kom att tänka på järnvägsviadukten i Söderhamn som jag tycker påminner om Eiffeltornet. Det tyckte Lasse Mårtensgård också som skrev artikeln ”Hälsingska mästerverk: Eiffeltornet ligger i Söderhamn” i Hela Hälsingland. Tyvärr har jag inte nån fungerande länk till artikeln.

Järnvägen kom till Söderhamn 1861, men då gick den bl.a. längs Kungsgatan med stationshus i det som senare blev rektorsbostad. När man anlade den nya järnvägssträckningen söder om ån byggdes en första viadukt 1885. Den ersattes 1915 när banan blev dubbelspårig av den viadukt som syns på bilden. Den ritades av professorn i brobyggnadskonst Otto Linton. Viadukten uppfördes ”i tidens ingenjörers främsta konstruktionsmaterial, gjutjärn; som ett liggande Eiffeltorn” som Lars Nylander skriver i sin fina bok ”En vandring genom Söderhamns historia”. Bilden ovan tog jag i maj 2011 och den har varit med tidigare i bloggen. Klicka på bilden om du vill se den större.

Snart så!

Det närmar sig. Isen har gått. I maj ska båten sjösättas och vi kan åka ut till Sandskär igen. Alltid en speciell känsla när vi kommer dit första gången efter det långa uppehållet under vinterhalvåret. Min syster och jag tittade i och för sig till stugan en vacker dag i februari. Då ägnade vi oss mest åt att fotografera is och snö och så sitta och ha det skönt i solen. Se inlägget ”En dag i februari” här.

Wikimedia Commons, Apodemus sylvaticus, foto Simon Eugster, 2007.

När vi kommer ut till ön i maj nån gång är det en hel massa saker som måste göras. Kajakerna ska ut från sin vinterförvaring, glasverandan ska kläs av sina skyddande skynken, fönsterluckor ska bort, huset ska vädras ordentligt och städas grundligt. Stugan är ju inte obebodd under vintern: skogsmössen bor där. Dom där små söta med bruna pepparkornsögon. Svårt att hålla dom ute från en så gammal stuga där mycket är snett och vint och det är springor här och var. Att skogsmössen bor i stugan vintertid innebär att alla sängkläder, soffor m.m. måste svepas in i plast och skyddas så att mössen inte boar in sig där.

Kökslådorna med innehåll är också inplastade över vintern. Innan vi började göra det upptäckte jag en gång när vi kom dit att mössen under vintern gnagt på gummit i gummiskrapor, ”slickepottar”. Dom gör ju så, stackars hungriga små djur; lämnar man ett suddgummi framme över vintern så är det finfördelat och utspritt i massor av små vita bitar när vi kommer tillbaka.

Utomhusjobb är det ju också förstås. Vi ska räfsa och städa på stranden, på stigar och på tomten. Den lilla eken, Sandskärs enda och inte så liten längre, är bra på att sprida massor av torra löv som vinden tar tag i och sprider ut överallt.

Bryggan säkrar vi med rep när vi vintrar för att hindra isen från att lyfta iväg flaken. Nu ska bryggan befrias från repen; förtöjningsanordningarna för båten ska ut och ett ankare för akterförtöjningen ska placeras på lämplig plats. Jag får säkert tillfälle att vada iförd fiskarbrallerna (ett favoritplagg). Och så får vi ju se om vi ska slåss med silvertärnorna igen när vi jobbar på bryggan eller är nere på stranden. Jag har i alla fall en cykelhjälm att skydda mig med från hugg av vassa näbbar mot skallen.

Mycket jobb blir det men roligt!

Tidningsman i mörkblått

August Österlund med familj. Troligen 1898.

August Österlund kom till Söderhamn från Lillkyrka i trakten av Örebro med hustru och liten son 1863. Han blev folkskollärare och organist i staden. Snart föddes parets andra barn, en liten flicka som fick namnet Lydia. Men det slutade illa: mamman dog i barnsäng några dagar efter förlossningen, och en tid senare dog även den lilla pojken. Österlund blev ensam med dottern. Men ett par år senare var han omgift med Charlotta Norell, prästdotter från Norrala. Från 1869 var Österlund redaktör och ansvarig utgivare för den djupt konservativa Tidningen Helsingen.

Familjen utökades raskt med en radda barn. Med Lydia blev barnaskaran sju döttrar och en son. Alla är med på bilden ovan. Framför August och Charlotta sitter Tora, Signe (yngst i syskonskaran) och Elin. Längst till vänster bredvid fadern sitter Anna och bakom henne står Helfrid, Charlottas syster och anställd på Helsingen. Sen kommer sonen Ola med Essan, Augusta och Lydia som sitter längst till höger.

Helfrid Norell, Charlottas syster, har jag lyft fram i ett eget inlägg. Hon var nämligen ett tidigt s.k. pennskaft, en av dom första kvinnliga journalisterna. Skrev om henne i inlägget ”Pionjären Helfrid Norell” här.

Det var August Österlund som lät bygga stugan på Sandskär som vi har nu. När den kom till är oklart. Några av döttrarna berättade för min pappa att stugan byggdes 1864. I taket till ett rum i stugan finns en blyertsanteckning daterad 1865. I protokoll från Stadsfullmäktige i Söderhamn i mars 1868 står det ”… meddelades orgelnisten C A Österlund rättighet, att utan afgift få på södra sidan av Sandskär, wester om den s.k. Wannbergska viken, uppföra och tills vidare begagna en mindre stugubyggnad”. På den gamla vindflöjeln står datumet 13/6 1868. Byggde han stugan 1864, skaffade tillstånd 1868 och hade invigningsfest i juni samma år? Ingen vet.

Tryckeri och redaktion låg i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. En trappa upp bodde familjen. Bild från 1888/89.

Tidningen Helsingen var mycket konservativ. Karl Hjelmström, min morfars far, skrev artiklar för tidningen under sina första år i Söderhamn. Han förhöll sig betydligt friare i en rad frågor och kom då och då i konflikt med August Österlund, som var mörkblå både när det gällde politik och religion. Helsingen fanns till 1928. Jag skrev om tidningen med bild på några av medarbetarna i inlägget ”Välkänt och okänt” här. Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. ”Pilen IV” kallade vi alltid huset i min familj och vi flyttade dit 1960 efter flera år i Borgmästargården.

I boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” berättar jag om familjen Österlund, om stugan och ön, om familjerna som kom efter Österlundarna och en del om andra öar i skärgården. Boken kom ut 2013. Jag har ett litet lager kvar av den.

VILL DU KÖPA BOKEN? 

Du kan beställa den direkt från mig: Pris 180 kr (nedsatt från 220 kr)+ porto på 62 kr inom Sverige. Jag säljer boken till det priset så länge mitt lager räcker. Du får gärna boken signerad om du vill.
Gör så här om du vill beställa ett ex:
1) Meddela adressen som boken ska skickas till. Skicka mig ett mail på gabrielle.walden @ gmail.com (men utan mellanslag) och ange din adress. Meddela också om boken ska signeras och till vem du vill ha den signerad.
2) Betalning: Sätt in 242 kr på bankkonto 907 455 468 i Handelsbanken, Clearingnummer 6133. OBS Ange ditt namn på betalningen! Eller använd Swish. Swisha 242 kr till 0701-82 14 78.

Bokens baksidestext kan du läsa här.

Heja Söderhamns skärgård!

Från artikeln ”Skärgårdsliv för alla. Jungfrukusten” i tidningen Turist. Foto: Bosse Lind.

Och heja kommunens skärgårdsenhet! – ”Jätteroligt med en kommun som tar ett annorlunda men genomtänkt helhetsgrepp på sin skärgård. Vi hoppas att det kan ge ringar på vattnet även på andra håll”. Det säger Lotten Hjelm, ordförande i Skärgårdarnas Riksförbund. Riksförbundet ”lyfter gärna fram Söderhamn som ett gott exempel. Inte minst vad gäller förbättrade kommunikationer mellan öarna”. Citaten kommer från en artikel om Söderhamns skärgård i Svenska Turistföreningens tidning Turist. Text: Mats Wigardt Foto: Bosse Lind. (Klicka för större bild).

Vad roligt att läsa nåt verkligen positivt om Söderhamns kommun! Inte bara trista artiklar om det politiska sjabblet och röran angående förslaget om en stor vindkraftsanläggning strax utanför Storjungfrun eller ruskigheter som Söderhamn som ”knarkstaden”… Jag vill ju att det ska gå bra för Söderhamn, min gamla hemstad. Staden och särskilt skärgården ligger mitt hjärta nära.

Mycket trevlig artikel i Turist och fina bilder! Läs artikeln här.

Is

Igår 18 februari gick vi över isen ut till Sandskär i strålande sol. Dagsutflykt – vi gick in igen efter ett par timmar därute. Bra underlag att gå på ute på fjärden: is och ett lager frasig snö. Med broddar på kängorna gick det fint att gå där. Och den lilla taxen som var med oss pinnade på i full fart med sina små ben.

Utanför vår stuga bar inte isen. Där låg stora flak och gungade lätt (vågade inte jumpa på dom) och längre ut fanns stora områden med nån sorts av tallriksis. Inne vid stranden hade stora isstycken pressats upp och låg kors och tvärs och över varandra. (Större bild om du klickar på den).
Såg att SMHI har en sida som beskriver olika slags havsis, här.

U-sväng om vindkraft

Ja, suck! Vad ska man säga om politikerna i Söderhamn?
Socialdemokraterna, som förra veckan röstade för kommunalt veto i frågan om vindkraftsanläggningen Storgrundet vid Storjungfrun och anläggningen Gretas klackar 2, har nu gjort en helomvändning när det gäller Gretas Klackar 2.

Hela Hälsingland skriver :
”En vecka efter fullmäktigebeslutet skickade partiet [S] ut ett pressmeddelande under måndagskvällen.
Det tidigare beslutet att säga nej till etableringen på Gretas klackar 2 blev väldigt forcerat och med den nya info vi fått så vill vi nu att frågan prövas på nytt står det i ett pressmeddelande.”
”Med facit i hand skulle man agerat annorlunda, säger Marcus Gard, partiets ordförande i Söderhamn.”

I kommentarerna på Facebook talas mycket om svek. Kan förstå det. Undrar hur det ska gå nu. Det Gard kallar Facit är tydligen en Elektrifieringsstrategi som regeringen tagit fram och som man inte kände till i Söderhamn. Och nu då? Folkomröstning – blir det nån sån? Ingår Gretas Klackar 2 i en sån eller ska den gälla Storgrundet? Vem vet? Vinden den blåser på åt olika håll och kapporna vänds hitan och ditan.

Stopp för vindkraft på Storgrundet!

Storjungfrun. Foto: Mats Fallqvist, Länsmuseet Gävleborg. Ref.nr: DSC_0211

Det har verkligen varit full fart i Söderhamn senaste veckorna och dagarna när engagerade människor samlat namnunderskrifter för en folkomröstning om vindkraften på Storgrundet. Inför Kommunfullmäktiges möte igår kväll den 31 januari hade ca 3 700 namnunderskrifter lämnats in på Rådhuset i Söderhamn.

Kommunfullmäktige höll sitt möte och ‘Nej till Storgrundet’ gick i mål med dunder och brak. SVT Nyheter sammanfattar resultatet så här: ”En stor majoritet, 43 av 47 röster, röstade för att använda det kommunala vetot mot en etablering av en vindkraftpark på Storgrundet. Kommunfullmäktige beslutade därefter även att sätta in sitt veto mot bygget av en vindkraftpark på Gretas klackar 2. Centerpartiet reserverade sig mot beslutet.” C och S som tidigare röstat för vindkraftsanläggningen på Storgrundet hade vänt om helt nu och röstade mot.

Själv är jag ju bara sommarboende i Söderhamn. Men här hemma i Stockholm har jag kunnat följa den här starka folkrörelsen genom att läsa inlägg på Facebook. Jag är imponerad över det stora engagemang man visat och över det jättejobb man lagt ner för att samla underskrifter. Lägga ut listor på olika ställen, stå kalla vinterdagar och samla namn utanför ICA Alen eller på E-Center, Systembolaget kanske. Om man gick runt och knackade dörr också vet jag inte. Sprida budskapet, förklara, argumentera… få fler namn, och ännu fler namn och ännu fler… Bra jobbat! Grattis till söderhamnarna, Söderhamn och skärgården!

Sen vad som händer fortsättningsvis får vi se. Streck i räkningen för WPD, det tyska bolag som vill bygga anläggningen, är det förstås. Jag såg nånstans att WPD inte riktigt vill ge upp utan hävdar att dom har tillstånd att bygga en mindre anläggning med lägre vindkraftverk. SVT Gävleborg skriver: ”Frågan om folkomröstning kommer nu att beredas av kommunstyrelsekansliet och därefter tas upp i fullmäktige igen. Frågeställningen där handlar om ett mer generellt beslut om att stoppa vindkraftetableringar på Storgrundet och inte bara den ansökan som finns nu.”

Nåja, vi får se. Bra så här långt i varje fall.

Kraftsamling i Söderhamn!

I stan pågår en folkrörelse som har rullat på med allt starkare kraft senaste tiden. Engagerade människor samlar namn för att påverka Kommunfullmäktige att måndag 31 januari besluta om folkomröstning om Storgrundet, den planerade stora vindkraftsanläggningen utanför Storjungfrun.

Jag är imponerad över det starka driv, det stora engagemang som jag ser tecken på genom inlägg som görs på Facebook. Det pågår. Folk jobbar, samarbetar, tipsar varandra och ligger i av bara sjuttsingen och samlar namnunderskrifter.

Storgrundet i dess nuvarande utformning är en dålig idé. Man vill få kommunens politiker att fatta det. Själv är jag bara sommarboende i Söderhamn, om jag var skriven där skulle jag självklart skriva på. Nu håller jag tummarna för att det ska gå vägen på måndag.
Heja Söderhamn!

Blanketten Folkinitiativet-folkomröstning-om-vindkraft-på-Storgrundet hittar du hos Facebookgruppen ”Nej till KUSTNÄRA vindkraft Gävle-Söderhamn-Hudik” här.

Är du skriven i Söderhamn och vill skriva på så skriv ut blanketten, fyll i och lämna till Rådhuset så snart det bara går – senast måndag förmiddag 31 januari. En brevlåda finns utanför Rådhuset på baksidan mot Rådhusparken.