Ja, det var några år sen. Närmare bestämt 2017 och bokhandeln var Hälsingebok på Köpmangatan i Söderhamn. Min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”, kom ut det året och låg i bokhandeln i fint sällskap med Majgull Axelssons ”Ditt liv och mitt” och Elena Ferrantes ”Det förlorade barnet”. Sandskärsboken, som publicerades 2013, hittade jag bland Söderhamnslitteraturen i bokhandeln.
Att se den bok man jobbat med länge länge presenterad så där i bokhandeln känns verkligen gott i hjärtat. I dag går nog inte de här två böckerna att hitta i bokhandeln längre. Men jag har ett litet lager kvar här hemma av båda två, som dessutom är på rea. Det är fina böcker med hårda pärmar och med kapitälband i ryggen. I ”Sandskär i mitt hjärta” är det väldigt mycket bilder, både i färg och svartvitt.
Kapitälband? Vad är det? Hittar det här på en sida om bokbinderi: ”Kapitälband är ett färgat dekorband av textil som man ofta använder till tryckta böcker med hård pärm. Bandet kan vara randigt eller enfärgat och finns i en mängd enfärgade samt tvåfärgade nyanser. Det må vara en liten detalj, men Kapitälband ger det där lilla extra…” På Sandskärsboken är det röd-och-vitrandigt kapitälband, på ”En flicka som heter Anna” rött (som på bilden här).
Två böcker har jag publicerat på eget förlag: ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” (2013) och sen den historiska romanen ”En flicka som heter Anna”(2017).
Det var roligt att arbeta med dom, leta underlag, göra lite research, kontakta folk som är mer kunniga än jag på olika områden. Lars Brolin hjälpte mig t.ex. med en del bilder till ”Sandskär i mitt hjärta”. Det är många bilder i den boken, både i färg och svartvitt.
Det var mycket jobb med ”Sandskärsboken” pga alla bilderna. Gamla papperskopior i färg eller diabilder måste fixas med för att se någorlunda bra ut i tryck. Svartvita papperskopior kunde ha repor eller dammprickar som måste bort. Oj, vad jag slet! Hade god hjälp av en grafiker på tryckeriet som talade om vilka bilder som inte dög utan bearbetning. Det kunde vara sånt som att himlen på en bild var helt vit och alltså skulle flyta ihop med boksidan. ”Där måste du lägga dit lite himmel”, sa han och då gjorde jag det. Minns inte riktigt hur det gick till men jag antar att jag tog himmel från nåt annat foto och la till i Photoshop. Jobbigt men roligt också.
Vi tryckte några hundra ex av vardera boken, och sen blev det till att möblera med boklådor här hemma. En hel del har gått åt. Jag har sålt via Arundo-bloggen, bokhandeln i Söderhamn har sålt böckerna, bokhandlare på olika platser i landet har skickat beställningar som dom fått in via Bokus m.m. Några museer har skaffat sig en liten upplaga. På flera bibliotek finns böckerna också. En kväll per bok var jag förresten på biblioteket i Söderhamn och berättade och sålde böcker då också förstås. Det finns ju mycket lokalhistoria i böckerna, båda har klart samband med Söderhamn och Hälsingland.
Och skrivklådan då? Jo tack, den sitter i. Har ett nytt skrivprojekt på gång. Om det blir nåt i tryckt form vet jag inte än. Blir det nåt utgivet skriver jag om det här på Arundo förstås.
Här har du dom igen, mina böcker. ”En flicka som heter Anna” kom ut i juni 2017 och ”Sandskär i mitt hjärta” i februari 2013.
Mycket jobb var det förstås med båda böckerna. Gjorde en hel del research. Och så skriva skriva skriva. Efter det en lång fas med redigering och filande på texterna där jag hade hjälp av andra som läste och kom med synpunkter. En hel del jobb med bilderna var det också. I ”Anna-boken” är det bara två gamla svart-vita foton men desto fler i ”Sandskärsboken”, såväl många gamla svart-vita (dom äldsta från 1890-talet) som bilder i färg från senare år. Och ovanpå allt det där jobbet med textinnehåll och bilder kommer val av utformning på omslaget.
En flicka som heter Anna
Järnspisen med en bukett ljung i en porslinstillbringare och en gammal brandlykta är från köket på Sandskär. På glaset till lyktan står det ”2dra qv No 23 B”. Söderhamn var indelat i kvarter under senare delen av 1800-talet.
Jag tog bilden en eftermiddag mot slutet av sommaren då ljungen blommade. Solen stod rätt lågt över skogen och sken in genom köksfönstret. Skuggorna som jag ett tag var bekymrad över kommer från spröjsarna i fönstret. Bilden finns med i ”Sandskär i mitt hjärta” också. Och när jag sen ville använda samma bild till omslaget på ”En flicka som heter Anna” försökte jag ta om bilden med eftermiddagssol och låta fönstret vara öppet för att slippa skuggorna. Det gick aldrig. Jag fick aldrig till samma ljus i bilden. Och nu tycker jag det är ok som det är.
Sandskär i mitt hjärta Omslaget fick bli ett kollage. Här syns min syster dissekera fisk tillsammans med en av mina pojkar. Samma pojke ses vid yngre år stå och fiska på en brygga med ena handen i bandage, en klämskada. På båtklubben skjutsar jag pojkarna på en vagn och på en annan bild gungar jag på gungbrädan med mina systrar och flickor i en grannfamilj. Ja, det var några av bilderna. Alla finns med i boken.
Baddräkten hänger som prydnad i trappan i stugan flankerad av en gammal affisch från folkomröstningen om spritförbud 1922. Affischen finns med i inlägget ”Slå näven i bordet” här.
I bokhandeln Båda böckerna finns fortfarande att beställa från mig, köpa i bokhandeln i Söderhamn eller i Hudiksvall eller genom att beställa från Bokus.
Om att skriva
Jag är glad åt mina två böcker. Tycker om dom och det känns bra att ha gjort dom. Samtidigt kliar det i fingrarna att nån gång komma igång med ett nytt skrivprojekt. Har försökt sparka liv i ett gammal manus som jag haft liggande, men har svårt att uppamma nån entusiasm för det. Det har nog kolat vippen helt på dom här åren. Suck… så, nåja, vi får se. Kanske blir det nåt nån dag.
Min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna” kom ut i juni 2017. Här citerar jag några reaktioner och omdömen som jag fått om boken.
En tidigare arbetskamrat skriver: ”Hittade en bok av dig på biblioteket och har nu läst den med stort intresse. Så välskriven och så medryckande. Jag känner starkt med de olika personerna i boken. Kanske särskilt med lille Karl; Karls mamma Karls mamma. Så gripande! Gratulerar till en fin skildring både vad gäller kulturhistoria och geografi och också levnadshistorier och personskildringar.”
En person jag känner genom släktforskarkontakter på e-post: ”Himla kul att läsa! Superspännande. Och väldigt välskriven, jättefint jobb! Jag kommer säkerligen läsa om den snart igen.”
En studentkamrat skriver: ”Nu har jag läst din nya bok! Sträckläst i stort sett. Man anar ju hur det ska gå både med Mia och Anna, men ändå är det spännande så att man vill läsa vidare. Dina relationer till personerna förstår man ju inte förrän i epilogen, men där får man förklaringen till att du har sådan vördnad i språket igenom hela boken.- Tack för en mycket god läsestund! Ser fram mot 3:an!”
En god vän skriver: ”De första kapitlen kändes aningen forskningsresultat, om jag vågar mig på att vara kritisk, men sedan tar berättelsen mer form och börjar blomma. Högtider och kyrkan hade verkligen stor betydelse för människor några generationer bort och jag saknar faktiskt lite av det nu för tiden. Kommersen har snott ryggraden från högtiderna på ett bekymmersamt sätt. Kyrkan får skylla sig själv. Ditt språk är verkligen fantastiskt. Snudd på ålderdomligt men det passar ju en historia som din. Personerna som har betydelse i boken, är fint beskrivna och sätter fantasin i rörelse.”
En annan god vän skriver: ”Vilken fantastisk fin bok du skrivit. Jag blir verkligen imponerad av din litterära begåvning. Du måste ha gjort en omfattande research. Det känns nästan lite av Strindberg när du förlägger händelserna till den tid då han verkade. Det var ett bra drag att börja skriva boken i historisk presens. Det gör att läsaren har lätt att sätta sig in i handlingen och få en närvarokänsla. Intressant är ju också att få leva sig in i den tid Söderhamn byggdes upp efter den stora branden.”
En släkting skriver:
”Tack för din bok! Jag är alldeles förhäxad! Tycker boken har både känsla och förstånd på ett mästerligt sätt: du blandar dig aldrig i ! Personerna får leva sitt eget liv och träder fram i förgrunden. Samtidigt vet man som läsare att skribenten talar sanning – bakom författarens potens och diskreta regi finns både kärlek och visdom! Vad som också slår mig nu är att jag `känner igen` dessa individer; var och en plöjer en egen fåra, men de hör ändå till en speciell gemenskap vars identitet betyder mycket än idag! Jag är som sagt `förhäxad` och kan rekommendera alla att läsa denna innehållsrika bok.”
En bekant från min barn- och tonårstid i Söderhamn skriver: ”I början av juli sträckläste jag din bok om din morfars mor och tyckte mycket om den. Din berättelse om Anna och hennes livsöde står levande för min syn. Du arbetar med fina bilder och skarpa iakttagelser om den tidens förhållanden. Jag beundrar din förmåga att göra personteckningar av barn och vuxna. Det är ju ett myller av människor i ditt persongalleri. Förstår att du måste ha lagt mycken tid på noggrann research. Boken fängslade mycket och Anna blir en person som man tycker sig känna. Det skulle vara roligt att få veta mer om hur du arbetat med materialet…”
Så där tyckte dom och jag bugar och tackar för alla vänliga ord om min bok och mitt skrivande. Jag hoppas samtidigt att ingen av dom som blivit citerade här tycker illa vara för att jag lagt ut texten. Jag nämner ju inga namn.
Beställa boken? Och om nån läsare av bloggen nu känner sig nyfiken på boken ”En flicka som heter Anna” kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att beställa den från mig. Den finns fortfarande i lager. Boken säljs även i bokhandeln i Söderhamn (bilden ovan är därifrån sommaren 2017) och i Hudiksvall och finns även att köpa via Bokus.
På sidan En flicka som heter Anna står hur man gör för att beställa boken. Där finns även baksidestexten att läsa.
Hur vet man om en annan människa, vad vet man? Om nån som levat långt innan man själv föddes? Hur skapar man sig en bild? Det är det jag försökt göra i min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”. Jag har skrivit om min morfars mor Anna Härdelin. Ett levnadsöde, en livsberättelse. En kärlekshistoria och en bok om utveckling, tankar och drömmar om en framtid. Boken publicerade jag på eget förlag tidigare i år.
Beröm och god, varm och uppmuntrande s.k. feedback har jag fått från flera håll. Inte bara från släktingar.
Nu när jag bläddrar i boken tycker jag om den själv. Får jag säga det? Eller är det ”eget beröm luktar illa”? Men jag tycker om den Anna jag beskriver eller försöker måla fram. Fast jag ju inte vet om det är rätt bild jag ger.
Jag tycker om hur hon smyger uppför den branta trappan i sommarstugan på Sandskär för att nå de fem barnens rum där deras pappa sitter och läser godnattsagor för dom. Hon ska säga godnatt och hon ska be sin alldeles särskilda aftonbön för dom. Jag tycker om när hon provar sin Delsbodräkt (på bild i förra inlägget) vid ett besök i föräldrahemmet Nordanäng i Delsbo tillsammans med dottern Cissi. Jag tycker om när hon sjunger för Cissi när dom åker ångbåt från Stockholm hem till Linköping. ”Solen glimmar blank och trind, vattnet som en spegel…” Och jag tycker om att jag har försökt ge en bild av hennes fyra småsyskon, dom som dog som mycket små i scharlakansfeber och difteri. Vem minns dom? Vem vet nåt om dom? Jag berättar om dom, jag har använt min fantasi. Det kan ha varit som jag skrivit eller det kan ha varit på nåt annat sätt.
Boken är inte en dokumentär berättelse, det är en roman.
Vill du läsa den? Köp den i bokhandeln i Söderhamn eller Hudiksvall eller beställ den direkt från mig. Se sidan ”En flicka som heter Anna”.
Nu närmar det sig! Var på tryckeriet igår och gick igenom den s.k. plotterkopian. Boken trycks nu i dagarna. Sen ska den till bokbindaren och det dröjer lite till innan jag har den i min hand.
Så snart jag har uppgifter klart om pris, om var man kan köpa boken och om hur man beställer direkt från mig lägger jag ut det här. En bild på omslaget ska det förstås också vara! Det kommer, det kommer…
Jag har hållit på med ett nytt skrivprojekt nu ett bra tag. Nytt i betydelsen nytt efter ”Sandskär i mitt hjärta”. Funderar över när jag började egentligen och letar efter tidiga versioner bland gamla filer i datorn. Jag hittar lite underlagsmaterial från november 2015 och sen det ena utkastet efter det andra våren 2016. Under sommaren låg projektet till stora delar nere, och inte blev det nåt skrivande av i julas heller. På det nya året kom jag igång igen i februari och tänkte att under mars skulle jag få iväg det till tryck. Och minsann: fredag 31 mars gick det iväg!
Fort går det alltså inte. Och jag verkar inte höra till dom där författarna som sitter och skriver varje dag. Fast, det kanske jag borde …
Stephen King har skrivit en alldeles utmärkt bra bok om skrivande: ”On writing. A memoir of the craft”. Det är den enda bok av honom som jag läst; han skriver annars inte riktigt den typ av böcker som jag gillar.
I ”On writing” berättar han att när han är igång med ett skrivprojekt håller han på utan uppehåll och utan att nånsin slå av på takten (10 sidor/dag) tills det är klart. Så gör inte jag. Jag börjar, börjar om, lägger ner, pular med annat, skriver lite till, letar efter underlag, börjar om, tvekar om det alls är nåt att fortsätta med, tänker ”vad fanken ska jag skriva nu då?”, flyr till research istället för att skriva, skriver lite till, läser böcker om skrivande istället för att skriva osv.
Nu när jag äntligen satt ner foten, kastat tärningen, tagit fan i båten eller vad man nu ska kalla det, sitter jag och håller tummarna för att det inte ska vara nåt knas med inlagan och för att produktionen ska löpa på utan problem. Självklart ska jag berätta här på Arundo om hur det går. Nån framsida på den nya boken kan jag inte visa än, den finns inte.
Snart är det precis två år sen min bok ”Sandskär i mitt hjärta” kom ut på eget förlag. Den 21 februari 2013 var vi hos bokbindaren och såg dom första exen av boken tryckas. Bloggen startade jag lite tidigare, första inlägget är från 4 februari det året och handlar förstås om boken. Du kommer direkt till det inlägget om du klickar på bilden av boken i högerspalten.
Hur har det varit då? Jotack, bara bra. Det var roligt att arbeta med boken – främst för att den handlar om en plats jag tycker mycket om och om älskade människor.
Och så är det lokalhistoria och handlar också mycket om människor som fanns för länge sen och om gamla hus. Gamla hus – även resterna av dom – har jag ju varit intresserad av sen jag var liten och inte ens kunde säga ordet ruiner. Jag sa ”roviner”. Det är faktiskt lustigt hur ett intresse som visade sig redan när jag var bara ett par år gammal sen fortsatt hela livet. Efter studenten pluggade jag konstvetenskap på universitetet. Och när jag i tjugoårsåldern kom till Rom första gången var jag alldeles vild på att se allt gammalt, alla gamla byggnader och alla minnen av historien, oavsett om dom var hela fortfarande eller i formen av ”roviner”.
En erfarenhet efter utgivningen av Sandskärsboken som jag inte var beredd på var den trevliga känslan av att kunna glädja andra, även människor jag inte alls kände, helt obekanta som hörde av sig med mail eller brev när dom läst boken. Många av dom hade känt igen sig i sommarminnen jag berättat i boken. Det var verkligen en stor glädje för mig själv att få såna reaktioner, kändes på många sätt väldigt belönande.
Så vad sjuttsingen väntar jag på? När ska jag komma ut med nästa bok? En uppföljare kanske? Sandskär 2? Ja du, det verkar ta tid. Jag snickrar på idéer till bokprojekt men har fortfarande inte gjort nåt ”ordentligt”. Är väl inte tillräckligt disciplinerad för att göra som många författare tipsar om, dvs bestämma sig för att sitta och skriva ett par timmar varje dag. Ja ja, suck! Det finns ju så mycket annat att göra…
Det finns förresten fortfarande ex kvar av ”Sandskär i mitt hjärta” . Boken finns i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall, och man kan även köpa den direkt av mig. Se sidan ”Köp boken!” på en av flikarna ovan.
10 författare är nominerade till Norrlands litteraturpris. Det är ett pris som Norrländska litteratursällskapet delar ut. Det är tydligen ett av Sveriges äldsta litterära pris, första gången det delades ut var 1973. Priset ska gå till en skönlitterär bok där författaren eller boken har norrländsk anknytning. Prissumman är 10 000 kr.
”Sandskär i mitt hjärta” är inte en skönlitterär bok så jag hör inte till dom nominerade… Det får bli en annan gång!
Bland dom som nominerats noterar jag särskilt Po Tidholm från Trönödal strax norr om Söderhamn. I boken ”Norrland” har han samlat essäer och reportage från resor runt om i Norrland. Jag har inte boken men lånade den på bibblan för ett tag sen och läste här och var. Vemodiga och lite sorgsna texter. Välskrivet och med mycket känsla för denna stora del av Sverige. Städer som Umeå och Luleå klarar sig nog men hur ska det gå med inlandet? Arbetslöshet, nedläggningar av skolor och affärer, avfolkning, glesbygd, kalhyggen osv.
I mittuppslaget finns ett antal fotografier som Po Tidholm tagit själv. Göran Greider skriver i sin recension av boken: ”Från fotona han tagit strömmar emellertid ett slags norrländsk vardagsapokalyps rakt mot mig: En tom gungställning vid en sjöstrand med ett berg långt bort, en röd Lynx skoter (och Lynx betyder lodjur) i snön bredvid ett avhugget älghuvud.
Och så molnen, av fantasin omedelbart förvandlade till säreget norrländska moln, som vittnar om de yttersta klockslagen över en ändlös landsväg, ett kalhygge, en stugby. De där fotografierna fiskar upp så mycket av det allvar och den sorg som Tidholm sällan riktigt sjunger ut om i sina texter”. Läs Greiders recension i DN från november förra året. Välskriven och berörande, den också.
Göran Greiders recension av Po Tidholms bok ”Norrland” finns här.
Norrlands litteraturpris kan du läsa om på sidan eProvins här.
I eProvins finns min bok om Sandskär med på sidan Boknytt, och ett författarporträtt av mig – självporträtt – finns på sidan Porträtt.
Så heter den amerikanska deckarförfattarinnan Elizabeth Georges handbok om att skriva. Det var en intervju med Elizabeth George i DN i dag, men jag hittar den inte på webben. Lägger in länk senare om artikeln läggs ut. Eftersom jag är intresserad av skrivande och av att förbättra mitt eget skrivande har jag förstås läst hennes handbok. Baksidestexten börjar så här: Första dagen på mina skrivarkurser brukar jag säga till deltagarna: Ni kommer att få era böcker utgivna om ni uppfyller tre kriterier: talang, passion och disciplin.
Talang…ja, det är förstås bra att ha talang. Men skulle man också kunna se skrivandet som ett rent hantverk som vem som helst kan lära sig? Kanske beror det på ambitionsnivån. Har man ambitionen att skriva den ena ”dussinromanen” efter den andra kanske det går genom att använda och återanvända vissa ”verktyg” och grepp – men det är ju i och för sig en talang det med.
Passion – ja, det tror jag om man nu ska kalla det så och det låter ju roligare än att kalla det drivkraft. Kanske handlar det om passion eller i varje fall en stark vilja att uttrycka sig. Är det pga passion som jag skrivit en bok om Sandskär (ja – absolut!) och är det pga passion som jag bloggar? Njae, vet inte om jag skulle kalla det passion men roligt är det.
Disciplin – ja, det behövs självklart. Jag har ju skrivit och publicerat en bok nu och det har förstås lärt mig en del – eller i varje fall: gett mig en del nya erfarenheter. Dvs kanske kommer jag ändå att göra om en del av samma gamla misstag nästa gång. Disciplin är nog det jag har svårast med. Man ska sitta på sin bak, skriva ett par timmar varje dag osv. Jag rusar gärna på och kastar mig in i att skriva och fixa med bilder och sånt som behövdes för den här boken utan att dessförinnan ha gjort klart för mig vilket som är bästa och smidigaste sättet att göra det på. Att använda verktygen, programmen på rätt sätt osv. Men jag är otålig…vill inte läsa på innan osv. Det blir ju gjort så småningom det som ska göras men det tar längre tid. Hm, will I ever learn?
Skrivråden man får i handböcker om skrivande kan vara väldigt olika. Elizabeth George är en författare som tar det från grunden ordentligt; hon gör mycket noggrann research. Hon åker till dom platser där historien ska utspela sig. I böckerna om kriminalinspektören Thomas Lynley och polisassistenten Barbara Havers är det alltid i England och Elizabeth George bor i USA. Men hon åker till England och fotograferar, spelar in sånt hon kan ha användning för, intervjuar lokalbefolkning osv. Hon bygger upp personerna i romanen genom att göra en personanalys, skriva ner fakta om vad som hänt personen innan, hur personens karaktär är osv. Hon vill att romanfiguren s.a.s. ska börja leva innan hon börjar skriva om henne eller honom. Det är ett tag sen jag läste boken ”Skriv på!” men jag minns att jag nog tyckte det var rätt extremt med allt det där förarbetet hon vill göra innan själva skrivandet börjar. Kändes lite gnetigt. Men det funkar ju för Elizabeth George och det är ju huvudsaken.
Jag minns inte om jag läst nåt annat av Elizabeth George än den här handboken – kanske nån enstaka deckare då. Handboken är absolut läsvärd; det går alltid att plocka till sig godbitar – goda råd – här och var även om man inte väljer att gå så djupt och detaljerat i förberedelsearbetet som hon gör.
Boken om Sandskär är ju inte nån roman eller deckare med påhittade personer. Alla som är med i boken är högst verkliga människor som lever – eller har levt. Men min nästa bok, vad blir det? Kanske ska jag prova att göra nåt sånt där grundligt Elizabeth George-arbete…Vi får se. Kanske borde börja med att läsa om boken. Jag har förresten en radda såna här böcker om skrivande. Kanske skriver jag mer om nån av dom här nån dag. Bodil Malmsten har ju också alldeles nyligen kommit ut med sin bok ”Så gör jag”. Jag har tittat på den i bokhandeln och den ser väldigt fin ut. Osäker om jag vill köpa den. Jag har börjat med att beställa den på biblioteket så får vi se sen.
I Gabrielles blogg har jag skrivit en hel del om böcker (jag läser mycket) och skrivande. Läs t.ex. inlägget Musik och skrivande här.
Arundo 