Efter åskan

En favoritutsikt förstås. Säkert har du, som brukar läsa Arundo-bloggen, sett liknade bilder här tidigare.
Men så här blir det, när man – jag – längtar bort från allt detta snöslask omväxlande med isigt och livsfarligt halt här i Stockholm till en annan tid, en annan plats. Bilden tog jag på Sandskär en junidag för ett par år sen efter ett åskväder. Solen är på väg ner, men det var ju en av dom där härliga långa dagarna då ljuset stannar länge länge. Enligt uppgifterna i kameran var klockan några minuter i 9 på kvällen. (Klicka om du vill se bilden större).
Du har väl sett att det finns en hel bok om ön Sandskär i Söderhamns skärgård? Jag skrev den för ett par år sen. Vill du köpa den så titta på fliken ”Sandskär i mitt hjärta” ovan. Det går förstås också att låna den på bibliotek.

Bryggbygge – längesen

Det behöver inte gå så värst långt in på det nya året innan jag börjar tänka alltmer på Sandskär, och Sandskär kommer med i mina drömmar också. Detta alltså långt innan vi kan åka dit. Stugan är inte det minsta bekväm att bo i vintertid. När jag var barn – och även senare när mina föräldrar bodde kvar i Söderhamn – gjorde vi ibland utflykter bara över dagen till Sandskär vintertid. Vi åkte skidor eller gick över isen. Nu är det inte så längre.

När jag sitter och grejar med bilder på min dator kommer jag lätt in på bilder från Sandskär. Många såna finns det ju. Den här visar ett av många byggprojekt.

Stora och långa bryggflak köpte vi från ett företag i Hedemora. Bryggan skulle sen byggas genom att fästa flaken med rör ner i sandbotten och lägga flaken på tvärslåar m.m. Det var ett drygt jobb, dels att kånka ut dom stora flaken, dels att få ner dom långa rören. I ena änden på varje rör fanns en sand/lerborr som skulle underlätta iskruvningen. Röret skulle dras runt runt tills det kom tillräckligt långt ner i botten. Man blev snabbt snurrig i skallen av det där. Detta var innan vi fick tipset att blåsa ner rören genom att med hjälp av en pump spruta vatten genom dom.
Oj vad vi slet!

Vi byggde bryggan på våren och tog isär den och lagrade den på stranden på hösten. Att lämna den i vintertid var inte att tänka på. Isen har tagit bryggor eller delar av dom tidigare. Ofta hade vi med oss pojkarna + nån kompis till pojkarna för det tunga jobbet med flaken. I dag bygger vi bryggan på ett annat sätt. Utanför en fast brygga lägger vi i en lång flytbrygga. Återigen har vi hjälp av killar som är starkare än vi, både vid bygge och ”rivning”. På hösten när det är dags för vintring får vi hjälp av goda grannar på ön att lyfta upp och lagra bryggflaken på stranden. Varje flak väger 62 kg + kanske en del mer pga beläggningen av havsanemoner som brukar finnas på undersidan.

Om bryggprojekt av olika slag berättar jag i ett av kapitlen i ”Sandskär i mitt hjärta”. Boken finns fortfarande att köpa, i bokhandeln i Söderhamn och Hudiksvall eller direkt från mig. Hur man beställer boken, vad den kostar m.m. ser du på fliken ovan ”Sandskär i mitt hjärta”.

Speceribåten i skärgården

I boken ”Sandskär i mitt hjärta” nämner jag den service som fanns i skärgården förr innan alla skaffat egna båtar. På 1950-talet fanns en matbåt som Alfons Karlsson körde runt med i skärgården på lördagarna, tror jag det var. Han stod ombord nere i kajutan bakom en disk och på vår sida av ön brukade båten lägga till vid familjen Strandlunds långa brygga strax väster om oss. Vi rodde dit i Hajak, vår gamla fina roddbåt, och handlade. Och så fanns det en strömmingsbåt som kom då och då och en ölbåt som förstås också hade läsk.

Jag hade gärna velat ha med en bild i boken om Sandskär på Alfons Karlsson bakom disken i speceribåten. Men nån bild fick jag aldrig tag på. Nu sitter jag och ögnar igenom gamla brev från 1950-talet och i ett av dom skriver min mamma om Alfons Karlsson och hans båt, som tyvärr inte körde den sommaren. Brevet är daterat i juli 1958. Här några rader:
”Tyvärr åker ingen speceribåt i skärgården i år, och ingen ölbåt heller. Alfons Karlsson, som haft speceribåten, kunde inte få någon bra att köra och sköta den i år. Han hade dåliga erfarenheter från fjolåret, då hans medhjälpare kört på grund en eller ett par gånger och båten måst repareras. Sånt kostar pengar, och när han åkte själv, var han aldrig på någonstans. Förtjänsten var ingen förra året. I stället gick han back nära 2000 kronor, berättade han när jag frågade om båten. Men till nästa år planerar han en sommaraffär på någon av öarna. Han har en sådan sedan förra året ute i Norrfjärd, och den är sommargästerna där mycket belåtna med. Ja, få se då hur det blir nästa år.”

Ja, att båten gått på grund är ju inte förvånande med tanke på den steniga skärgård vi har och med sandbankarna som finns här och var. Till och med M/S Moa gick ju på grund alldeles nyligen – i början av juni – strax utanför Gran, tror jag.

Alfons Karlsson har förresten varit med i bloggen tidigare i inlägget ”Mat för många förr” här.

Favoriter i repris

Här har du dom igen, mina böcker. ”En flicka som heter Anna” kom ut i juni 2017 och ”Sandskär i mitt hjärta” i februari 2013.

Mycket jobb var det förstås med båda böckerna. Gjorde en hel del research. Och så skriva skriva skriva. Efter det en lång fas med redigering och filande på texterna där jag hade hjälp av andra som läste och kom med synpunkter. En hel del jobb med bilderna var det också. I ”Anna-boken” är det bara två gamla svart-vita foton men desto fler i ”Sandskärsboken”, såväl många gamla svart-vita (dom äldsta från 1890-talet) som bilder i färg från senare år. Och ovanpå allt det där jobbet med textinnehåll och bilder kommer val av utformning på omslaget.

En flicka som heter Anna
Järnspisen med en bukett ljung i en porslinstillbringare och en gammal brandlykta är från köket på Sandskär. På glaset till lyktan står det ”2dra qv No 23 B”. Söderhamn var indelat i kvarter under senare delen av 1800-talet.

Jag tog bilden en eftermiddag mot slutet av sommaren då ljungen blommade. Solen stod rätt lågt över skogen och sken in genom köksfönstret. Skuggorna som jag ett tag var bekymrad över kommer från spröjsarna i fönstret. Bilden finns med i ”Sandskär i mitt hjärta” också. Och när jag sen ville använda samma bild till omslaget på ”En flicka som heter Anna” försökte jag ta om bilden med eftermiddagssol och låta fönstret vara öppet för att slippa skuggorna. Det gick aldrig. Jag fick aldrig till samma ljus i bilden. Och nu tycker jag det är ok som det är.

Sandskär i mitt hjärta
Omslaget fick bli ett kollage. Här syns min syster dissekera fisk tillsammans med en av mina pojkar. Samma pojke ses vid yngre år stå och fiska på en brygga med ena handen i bandage, en klämskada. På båtklubben skjutsar jag pojkarna på en vagn och på en annan bild gungar jag på gungbrädan med mina systrar och flickor i en grannfamilj. Ja, det var några av bilderna. Alla finns med i boken.

Baddräkten hänger som prydnad i trappan i stugan flankerad av en gammal affisch från folkomröstningen om spritförbud 1922. Affischen finns med i inlägget ”Slå näven i bordet” här.

I bokhandeln
Båda böckerna finns fortfarande att beställa från mig, köpa i bokhandeln i Söderhamn eller i Hudiksvall eller genom att beställa från Bokus.

Hur man gör för att beställa från mig beskrivs på flikarna ”En flicka som heter Anna” resp ”Sandskär i mitt hjärta”. Där kan du även läsa baksidestexten på böckerna.

Om att skriva
Jag är glad åt mina två böcker. Tycker om dom och det känns bra att ha gjort dom. Samtidigt kliar det i fingrarna att nån gång komma igång med ett nytt skrivprojekt. Har försökt sparka liv i ett gammal manus som jag haft liggande, men har svårt att uppamma nån entusiasm för det. Det har nog kolat vippen helt på dom här åren. Suck… så, nåja, vi får se. Kanske blir det nåt nån dag.

Takutsikt

Min pappa lever inte längre, men mycket på Sandskär påminner mig om honom. På den lilla fritid han hade kunde han jobba med att göra förbättringar av olika slag i stugan. Han hade inte ”tummen mitt i handen”, och han var inte rädd att ge sig på grejer han inte gjort tidigare. Han gav sig på det ena efter det andra projektet med liv och lust. Kanske lite som Pippi Långstrump i det fallet: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”. En av dom bästa såna saker han gjorde var att han sågade hål i snedtaket på stora huset och satte in ett takfönster. Det blev ljusare och luftigare uppe i stora sovrummet, en trappa upp, och en härlig utsikt över strand och brygga, hav och öar.

Bilden visar utsikt mot sydost och här pågår rensning av takrännor. Rensaren skymtar till vänster. Jag är glad att vi numera får hjälp med sånt av sönerna. Själv är jag inte så road av att krypa omkring på tak.

Om stugans byggnadshistoria – från de tidigare ägarna familjen Österlund till oss som bor där i dag – skriver jag i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Jag berättar också om andra öar och andra stugor och om sommarliv i skärgården förr och nu. Boken finns fortfarande att köpa. I bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall kostar den 199 kr. Köper du från mig betalar du 180 kr (nedsatt från 220 kr) om vi kan ses, men porto på 45 kr tillkommer om boken ska postas. Läs mer på sidan ”Sandskär i mitt hjärta” här.

I bokhandeln igen (4)

Den här årstiden kommer jag ju till Söderhamn oftare än andra tider på året. En liten titt i bokhandeln för att säga hej till mina böcker blir det förstås ibland.

Nu har ”Sandskär i mitt hjärta” och ”En flicka som heter Anna” flyttats till avdelningen för lokal litteratur. Där samsas dom på hyllorna med t.ex. Po Tidholms bok ”Norrland”, den vackra boken ”Hälsingland – mellan glittrande hav och blånande berg” av Sven Forsström och med foton av Inger Lantz Forsström, boken ”Drömgångaren – om konstnären, musikern och poeten Hans Viksten” m.fl. Röd lapp på Sandskärsboken som synes. Reapris gäller för den.

”Sandskär i mitt hjärta” kan verkligen kallas lokal, den handlar ju i första hand om ön Sandskär i Söderhamns skärgård. ”En flicka som heter Anna” har också mycket lokal anknytning till Hälsingland: Anna föds i Delsbo 1857, bor i Söderhamn med sin familj i flera år och har stuga på Sandskär. Hennes sista år blir den lokala anknytningen östgötsk istället, familjen bodde då i Linköping. Dom hade tjänstebostad i Tullhuset och bodde i en våning ovanför tullkontoret. Tullhuset var ganska nytt när dom flyttade in. På senare år har huset varit rivningshotat (blir nån förvånad?) men det räddades och finns kvar. Ett ganska stort hus i rött tegel. Det ligger nära järnvägen och när jag far förbi med tåget brukar jag alltid titta på det och tänka på Anna Härdelin Hjelmström och hennes familj.

Mina böcker finns alltså i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall och går också att beställa direkt från mig. Hur man gör för att beställa hittar du på separat sida:
”En flicka som heter Anna” här.
”Sandskär i mitt hjärta” här.

Röster om ”Sandskärsboken”

I Söderhamns bokhandel hösten 2017. Böcker med lokal anknytning.

Min bok nr 1, ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” kom ut i början av   2013. Här är några reaktioner som jag fick sen på boken.

Söderhamnskuriren publicerade en artikel om boken när den just kommit ut. I en kommentar till artikeln skrev nån läsare under pseudonymen ”Söderhamnsbo på 50-talet”: ”Boken ger trevliga nedslag i några vanliga människors sommarliv under hundrafemtio år. Utgångspunkt är en stenig ö, långt från mer glamorösa sommarställen. Ett genuint skärgårdshus under förvandling, Jag läser boken med stor behållning och njuter av både gamla svartvita foton och nya färgglada. Trevliga anekdoter blandas med lagom mycket fakta.”

En god vän som varit hos oss på Sandskär många gånger skrev: ”Tack för en finfin läsupplevelse. Jag har verkligen tagit din bok till mitt hjärta. Du har lyckats skapa en bok med brett innehåll och jag gillar alltihop. Som inblandad är jag lite jävig såklart, men även okända läsare bör ha en hel del glädje av att läsa den.  Fiskekulturen och nedslagen i historia borde gå hem. Så mycket fakta och material från vitt skilda källor du lyckats få med. Jag är imponerad. När skriver du nästa bok?”

En annan god vän skrev: ”Jag har nu läst din bok och är verkligen imponerad av ditt författarskap och allt material du lyckats samla in för boken. Vilken suverän skildring om öborna på Sandskär, om ditt hus historia och dess utveckling och inte minst om din uppväxttid på somrarna där i skärgården. Sandskär måste ha varit ett underbart ställe att få växa upp på tillsammans med en härlig familj. De många fina bilder du illustrerat boken med gör att det är lätt att följa med i dina berättelser. Som läsare blir man som en välkommen besökare på ön. Du är en utmärkt författare och jag hoppas du fortsätter att berätta mer i bokform om det som berör dig.”

En äldre släkting, som besökt Sandskär som barn, skrev: ”Det kändes hisnande att flyttas tillbaka i tiden på detta sätt” och vidare: ”…din oerhört charmiga bok. Det var så underbart nostalgiskt och ibland överraskande att möta alla dessa människor, som i många fall är nära släktingar, i andra fall nya bekanta. Boken berör på ett annat sätt också. Den påminde mig om att när man blir ägare till ett hus måste man skaffa sig kunskaper i många andra yrken som kan ligga långt ifrån ens egna. Innan jag blev husägare hade jag inte sysslat med snickeri, murning, bergsprängning, jordbruk, målning, plåtslageri, rörmokeri, ja, det finns tusen saker att göra på ett hus.”

En hantverkare som jag anlitade på Sandskär skickade mig ett vackert foto på en blomma och skrev: ”Sandskär i mitt hjärta. För den skall du ha den vackraste blomma som är Mosippan som bugar sig ödmjukt när jag plockar den med min Nikon på en fisketur i Härjedalen. Det är en vacker skildring av Sandskär med omnejd och sommargäster. Tack för att du dokumenterade mina dagar på Sandskär. Vilken tur att vi fixade lekstugan innan barnbarnet kom.” 

I Vasaparken en dag i mars 2013.
Foto: Annika Bryn.

Författaren och bloggaren Annika Bryn skrev om boken på sin blogg i mars 2013, bl.a.: ”Boken är en blandning av släkt- och hembygdshistoria, den är till och med skön att hålla i, och bildmaterialet är verkligen rikt. Gabrielle gjorde det viktigaste när det gäller att skriva en bok – fattade beslut! Hon visste när hon skulle börja och när hon skulle sluta, hon var petig med detaljer och gav sig inte, hon hade kontakt med tryckeri och bokbinderi, och resultatet blev därefter. En proffsigt gjord och intressant bok.” Blogginlägget hos Annika hittar du här.

En person jag inte känner men som varit på Sandskär som barn berättade i ett brev egna minnen från ön och skrev om min bok: ”…den väcker så många minnen och jag är så glad att du skrivit en bok om Sandskär och att minnen och miljö kan få leva vidare.”

En annan för mig obekant person fick Sandskärsboken i present av en god vän och skrev: ”Genom hans försorg fick jag ett litet konstverk i min hand. Underbart att du dokumenterat Sandskär så fint.” I ett ps står det ”Fiskarna på sid 73 är inte abborrar utan sik eller öring.”

Trevligt trevligt med dessa positiva reaktioner och omdömen!
Att få korrigeringar och rättelser uppskattar jag också, och det där om fel fiskar på sidan 73 skrev jag om på Arundobloggens sida Korr.

När Sandskärsboken kom ut då för fem år sen var det en ny upplevelse för mig att inse att jag gett andra människor glädje genom min bok. En mycket behaglig bonus och en glad överraskning ovanpå den tillfredsställelse jag förstås kände för att jag äntligen lyckats få boken klar.

Nu har det som sagt gått ett par år, men jag är själv fortfarande glad åt boken, att jag skrev den och la ner så mycket jobb på att få den fin med alla sina bilder i både svartvitt och färg. Jag slet mitt hår många gånger särskilt när jag kämpade med att försöka snygga till gamla scannade färgbilder i Photoshop. Men för det mesta var jag bara hjärtans glad att få sitta och skriva om en plats som jag älskar så mycket.

Vill du köpa boken? Jag har ett litet lager kvar och priset är nedsatt tills jag sålt slut. Så passa på, du som vill skaffa dig ett ex! Gå in under fliken Sandskär i mitt hjärta där det står om hur man gör om man vill beställa boken. Där finns också baksidestexten med.