Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

Efter åskan

En favoritutsikt förstås. Säkert har du, som brukar läsa Arundo-bloggen, sett liknade bilder här tidigare.
Men så här blir det, när man – jag – längtar bort från allt detta snöslask omväxlande med isigt och livsfarligt halt här i Stockholm till en annan tid, en annan plats. Bilden tog jag på Sandskär en junidag för ett par år sen efter ett åskväder. Solen är på väg ner, men det var ju en av dom där härliga långa dagarna då ljuset stannar länge länge. Enligt uppgifterna i kameran var klockan några minuter i 9 på kvällen. (Klicka om du vill se bilden större).
Du har väl sett att det finns en hel bok om ön Sandskär i Söderhamns skärgård? Jag skrev den för ett par år sen. Vill du köpa den så titta på fliken ”Sandskär i mitt hjärta” ovan. Det går förstås också att låna den på bibliotek.

Vill du se en stjärna?

På en kulle långt ut på Stenö, där vägen slutade, låg den här byggnaden med servering och med underhållning på kvällarna. Den är borta sedan länge. Tror den revs 1968. Innan dess var där hålligång. En kväll i slutet av juli 1958 stod vi vid stugan ute på Sandskär och hörde Zarah Leander sjunga ”Vill du se en stjärna, se på mig!”. Rösten hördes väl över vatten och skog ut till oss på sydöstra sidan av ön. Min mamma skriver i ett brev att det den helgen skulle vara ”fest i dagarna tre med tivoli och gästuppträdanden av Zarah Leander, Stig Järrel, Tom Carlssons Hep Cats m.fl. på Stenöbaden”.

Gyllne morgon…

Gyllne morgon,
gyllne morgon,
sista natten svunnit hän…
Ja, som jag skrev i förra inlägget: den här utsikten är ett av mina favoritmotiv. Den kommer tillbaka och kommer tillbaka igen. När jag skrev förra inlägget med två oktoberbilder tagna i år, 2018, tittade jag tillbaka på bilder tagna i oktober tidigare år. Hittade den här, tagen kl 7:55 den 11 oktober 2015. Det är nåt speciellt med oktober. Så här ser det inte ut en sommarmorgon. Klicka för större bild.

Speceribåten i skärgården

I boken ”Sandskär i mitt hjärta” nämner jag den service som fanns i skärgården förr innan alla skaffat egna båtar. På 1950-talet fanns en matbåt som Alfons Karlsson körde runt med i skärgården på lördagarna, tror jag det var. Han stod ombord nere i kajutan bakom en disk och på vår sida av ön brukade båten lägga till vid familjen Strandlunds långa brygga strax väster om oss. Vi rodde dit i Hajak, vår gamla fina roddbåt, och handlade. Och så fanns det en strömmingsbåt som kom då och då och en ölbåt som förstås också hade läsk.

Jag hade gärna velat ha med en bild i boken om Sandskär på Alfons Karlsson bakom disken i speceribåten. Men nån bild fick jag aldrig tag på. Nu sitter jag och ögnar igenom gamla brev från 1950-talet och i ett av dom skriver min mamma om Alfons Karlsson och hans båt, som tyvärr inte körde den sommaren. Brevet är daterat i juli 1958. Här några rader:
”Tyvärr åker ingen speceribåt i skärgården i år, och ingen ölbåt heller. Alfons Karlsson, som haft speceribåten, kunde inte få någon bra att köra och sköta den i år. Han hade dåliga erfarenheter från fjolåret, då hans medhjälpare kört på grund en eller ett par gånger och båten måst repareras. Sånt kostar pengar, och när han åkte själv, var han aldrig på någonstans. Förtjänsten var ingen förra året. I stället gick han back nära 2000 kronor, berättade han när jag frågade om båten. Men till nästa år planerar han en sommaraffär på någon av öarna. Han har en sådan sedan förra året ute i Norrfjärd, och den är sommargästerna där mycket belåtna med. Ja, få se då hur det blir nästa år.”

Ja, att båten gått på grund är ju inte förvånande med tanke på den steniga skärgård vi har och med sandbankarna som finns här och var. Till och med M/S Moa gick ju på grund alldeles nyligen – i början av juni – strax utanför Gran, tror jag.

Alfons Karlsson har förresten varit med i bloggen tidigare i inlägget ”Mat för många förr” här.