Vindkraft i skarpt läge

I ett blogginlägg för en tid sen skrev jag om förslaget att bygga ett stort antal höga vindkraftverk i havet strax öster om Storjungfrun – istället för betydligt längre ut till havs. Hur kan man alls överväga en sån anläggning med tanke på att Storjungfrun och den maritima miljön omkring ön är naturreservat sen 2013? ”Varför kastar man bort pärlan?” skrev jag i inlägget som du kan läsa här.

Nu är det skarpt läge för vindkraften.
WPD:s ansökan för Storgrundet vid Storjungfrun och SveaVinds ansökan för Utposten 2 utanför Granön/Trollharen har kungjorts. Ansökningarna ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen.

Vem som helst kan lämna synpunkter. Man kan ju fundera över hur kusten och skärgården påverkas av dessa stora anläggningar. Vad blir effekterna för djur och natur? Vad händer med turismen i området? Och kommer värdet på sommarstugan, för den som har en sån, att gå ner om dessa stora anläggningar byggs i närheten?
Vad tror du? Vad tycker du? Gör din röst hörd.

Utposten 2
Märk din skrivelse med Mål nr M3133-20 ”Utposten 2”
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 24 september. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 12 oktober. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Den här bilden har jag haft med i bloggen tidigare. Nu när jag ser den igen kan jag inte låta bli att tänka på hur utsikten skulle ändras med en massa vindkraftverk i fonden. Fotot har jag inte tagit själv. Bilden finns hos Länsmuseet Gävleborg. Fotot togs 24 september 2013. Så här står det på sidan hos Länsmuseet Gävleborg:
Storjungfrun. Panorama över ett livligt hav dokumenterat av en tålmodig fotograf medan de kyliga vindarna svepte in över stranden. Foto: Mats Lundblad, AME Intermedia. Ref.nr: P9244718. Som vanligt: klicka på bilden för att se den större.

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.

Ut till midsommar

Flink I lägger till vid Tuppen i Söderhamns skärgård. Foto: Lars Brolins samling.

Den här fina bilden är med i kapitlet ”Åka till Sandskär – förr och nu” i boken Sandskär i mitt hjärta. Större bild om du klickar på den.

I boken skriver jag att det är midsommar på 1920-talet. Kanske kan det t.o.m. vara lite tidigare än så? Har för mig att kjolarna snabbt blev kortare efter Första världskrigets slut. Damen i förgrunden är Edith Rettig, en eldsjäl inom Hemslöjden i Söderhamn. Den långe mannen till vänster med en kamera i handen är Robert Rettig som tagit många bilder i skärgården.

Har du inte boken?
Du kan köpa den från mig, har ett litet lager kvar. Vad boken kostar och om hur man gör för att beställa ett ex kan du läsa på den här sidan.

Skrakar samarbetar

Mot slutet av sommaren eller i början av hösten ser vi ofta skaror av skrakar som drar förbi på vattnen omkring ön. Förut har jag trott att det var nån sorts ”tonårsträffar” som pågick men så är det inte alls. Skrakar samlas vid den här tiden på året för att fiska tillsammans. Dom kan lägga sig på rad en bit ut från stranden och sen driva småfisken framför sig in mot land och fiska så mycket dom kan.

Så här skriver man på en sida på webben som handlar om Storskraken, Mergus merganser: ”I september börjar de olika kullarna slå sig tillsammans i stora flockar. Mest kända samlingsplatsen är sjön Roxen i Östergötland och Åsnen i Småland där man observerat flockar på uppemot 25.000 individer. Genom en form av kollektivt fiske driver dessa flockar fiskstim in på grunt vatten för att där lättare komma åt att fisken.”

På samma webbsida står det också: ”Namnet storskrake nämns första gången ca. 1749 men kan nog vara äldre. ‘Stor-‘ kommer av att arten är den största av de tre skrakarna i Sverige. Storskraken har även kallats för bara skrake, skräcka, fiskand, drivfågel, körfågel och vrakfågel.” Sidan hittar du här.

Linköpings fågelklubb som räknat skrakar i Roxen skriver 2006: ”De senaste åren har 4 000 – 8 000 storskrakar rapporterats. Detta är en minskning jämfört med det antal fåglar som rastade i Roxen speciellt under åttiotalet, då mer än 20 000 rastande storskrakar rapporteras. Även under sjuttiotalet och det tidiga nittiotalet fram till 1997 rapporterades ca 10 000 fåglar årligen.”

Skrakar har varit med på bild i bloggen flera gånger tidigare om jag minns rätt. En fin bild har du här. Och som vanligt: klicka för större och klarare bild.

På SLU:s Artportalen kan man se att den 13 augusti var det 35 storskrakar som rastade på Stenöorn. Och två dar tidigare rapporterades från Grimsön 37 st: ”4 ad + 33 juv födosökande i grupp (Tuppviken)”. Artportalen har du här. Färdigskrakat för den här gången.

Bastuflotten

En bastu på en flotte som dras ut en bit ut på djupare vatten erbjuder ordentlig hetta och så renande och svalkande bad alldeles intill. En vacker sjöutsikt får man på köpet. Jodå, det finns ett fönster därinne en liten bit ifrån den glödgande heta kaminen. Fast på bilden är inte kaminen tänd än. Bastun bara ligger där helt fridfullt i väntan på badarna. Jag provade en kväll. Det var verkligen mycket skönt, både för kropp och själ.

Sen kom det kallare väder och ett bad kändes inte lika inbjudande, trots möjligheten att bli upphettad innan. Gissar att bastun nu inte kommer att användas förrän nästa sommar. Nåja, vi får se. September kan ju bli fint… vem vet?

Fräsigt

Ja, här kommer han i ganska upprört vatten, killen med den lilla smala kajaken. Jag har aldrig sett den på närmare håll så jag vet inte vilken sorts kajak det är.

Kajaken är så liten och smal att den nästan försvinner i vågorna. Han hade säkert sittbrunnskapellet på så att han inte fick farkosten full med vatten. Flytväst hade han inte. Men det har faktiskt jag alltid när jag paddlar. Och i sån här sjö stannar jag hellre gärna på land.

Bilderna tog jag igår förmiddag innan det där ovädret med regn och 8-10 m/s kom.

På vakt

Hann inte räkna ungarna innan hela gänget drog vidare efter en stunds vila på stranden. Lugn lite disig morgon och förmiddag efter en våldsam natt med mycket regn, hårda vindar från öster och oroväckande hög sjö. Vaknade på natten vid 4-snåret och kikade ut för att kolla att båten – och bryggan – var kvar. Det var dom. En av fendrarna hade slitit sig och låg borta hos grannen. (Klicka för större bild).

Befriad skärgårdsek

På vår tomt på Sandskär finns en ek som min pappa planterade där på 1950-talet. Säkerligen är det Sandskärs enda ek. Den är inte särskilt hög och växer lutad med sin krona ut mot söder. Det är inte bara väderstrecket som dragit den söderut utan det är grannen, en hög och kraftig tall, som inkräktat på luftrummet över trädet. En stor tjock tallgren har sträckt sig allt längre ut över den stackars eken. Jag har länge velat ta bort den där grenen, men vi har inte vågat oss på det själva eftersom den satt på 6-7 meters höjd över marken.

Nu är grenen äntligen borta. Jag kan riktigt se hur eken står där och ser sig förvånat omkring, tar ett par djupa andetag och begrundar sin nya frihet. Heja dig, eken! säger jag och hoppas den ska må mycket bättre i framtiden.

Gillar man att jobba på hög höjd kan man hålla på med sånt här. Det gör Petra Pavlovska (PP Träd Trädgård) som kom ut till oss på ön igår. Hon började med att klättra nästan hela vägen upp i tallen för att fästa säkerhetslinorna. Sen klättrade hon neråt igen och ut på grenen som skulle bort. Hon sågade och sågade. Bit för bit föll grenen till marken. Därnere hade hon ”markmannen” Jonas som hjälpte till med det ena och det andra. Hon fäste linor i grenens delar och markmannen drog där nerifrån för att så mycket som möjligt undvika att den fallande biten tall skulle skada eken. Spännande timmar för oss som såg på och fotograferade. Lite trött i nacken blev man…

Sjöfart…

Återkommer här med några bilder på vad sig tilldragit haver på havet under dom senaste dagarna. Flytetyg av olika slag – stora och mindre – har rört sig här på böljan den blå en bit från ”min” ö. Även nån enstaka som idkar SUP – stand-up paddling. Som gammal kajakpaddlare har jag tidigare sett med visst löje på denna nya form av paddling. Men jag har ändrat mig. Tror säkert det kan vara roligt att ta sig fram så + god träning. Fast själv håller jag mig till min lilla vita kajak.

Här kommer lotsen.

Och så finns det lättjefulla sätt att åka i skärgården, stilla och fint. Häromdan kom samma ”verandabåt” förbi med ett gäng ungdomar ombord och musik av typ ”dunka-dunka” på hög volym. Dom stannade och badade, dök och hoppade i, vid en av småöarna här utanför. Dom här på bilden nedan var betydligt stillsammare. Åkdonet har jag inte sett här tidigare somrar.

Fin båt dom har, dom här på bilden ovan! Den ser ut som den gamla fiskebåt vi brukade köpa strömming av på 50-talet. När strömmingsbåten kom tog vi med en plåtbalja för strömmingen och rodde ut till fiskebåten och handlade. Och så har vi tjejen som håller på med SUP.

Slut på dagens bildkavalkad.