Vara ”lite eljest”

Det finns alltid människor som är lite annorlunda, även i en ganska stor stad som Stockholm där jag bor nu sen länge. I en liten stad som Söderhamn märks dom förstås lite mer. När jag bodde där på 50- och 60-talet fanns flera s.k. original i stan. Lus-Rickard kallades en gammal vithårig farbror som brukade förekomma iförd svarta kläder och med en stadsbudsmössa på huvudet.  Han hade vit mustasch också om jag minns rätt. ”Den store svartingen” var en annan, fast det var nog bara mina systrar och jag som kallade honom så. Det var en storvuxen karl i stora vida svarta kläder. Han var skrämmande på nåt sätt för oss barn, kanske genom sitt yviga slängiga sätt att röra sig. Möjligen ropade han nånting också, det minns jag inte. Han påminde om ”Arga gubben” som fanns i Birkastan i Stockholm på 80-talet. Också en storvuxen karl och han gjorde arga gester och skrek arga saker mot bilisterna.

Men tillbaka till Söderhamn… Det fanns också en gubbe med stor kullrig blåröd näsa som kom på cykel eller ledandes en cykel med en låda fastsatt på pakethållaren eller med påsar på styrstången. Jag hittade en bild på honom hos Digital Bild i Söderhamn, DiBis, se länk nedan. En svartklädd kvinna med långt mörkt hår bodde uppe vid det som kallades Lillberget på andra sidan om Centralskolan som den hette på den tiden. Hon verkade mycket ensam och egen, och brukade ses gående genom stan med stora kliv i sin långa svarta kjol och med det mörka håret slängande om ansiktet. Hon hade kaniner i burar utanför sin stuga. Som jag minns det städade hon dom offentliga toaletter som fanns på andra sidan Söderhamns-ån.

Om ett av dom här ”originalen” har jag bloggat i min vanliga blogg under rubriken ”En liten brungrå gubbe” här.
Bild på Valfrid Eriksson på DiBis här.